Pseudovetenskap är inget nytt fenomen. Den har funnits i alla tider i olika skepnader. Den senaste i raden tycks vara kom­mu­ni­kologi, ett kurskoncept för ledar­skapsutveckling.

Vetenskapsradion har studerat fenomenet och intervjuat deltagare. Många är kritiska och menar att innehållet i kurserna är oseriöst. Kurserna beskrivs som en lekstuga och jämförs med en reli­gös sekt, nämligen Scientologikyr­kan.

Chefstjänstemän i fackför­bund och kommuner har under senare tid gått igenom kurser i kommu­ni­kologi för många miljon­tals kronor. Mycket av dem medlems- eller skattemedel.

Nu menar etablerade forskare som har försökt studera kommunikologin som metod att den inte vilar på vetenskaplig grund, inte minst eftersom arrangörerna vägrar  gå med på en granskning.

Pseudovetenskap kan definieras som en lära som hävdar sig vara vetenskaplig men som inte upp­fyl­ler veten­skap­liga kri­terier. Enligt Nationalencyklopedin är pseudovetenskap en mystisk eller spe­kulativ forskning som inte är accep­te­rad av vetenskapssamhället.

Grunden för forskning är skepsis mot såväl egna som andras teorier. Riktig ve­tenskap för­utsätter att forskaren betraktar sina teorier med kritisk blick och utsätter dem för prövningar.

Den som genomfört experiment ska noggrant fundera igenom vilka okont­rollerade källor som kan ha påverkat utfallet och ska dessutom redovisa detta.

Forskaren ska söka efter de sanna svaren, oavsett vad de visar. När slutsatserma redovisas måste lika stor kraft läggas på argument som talar för liksom talar emot. Att undanhålla fakta och enbart lägga fram argument som stödjer de egna slutsatserna är ett ve­ten­skap­ligt brott.

Kenneth Leverbeck

redaktör ForskarVärlden