Ovanligt lite havsis i och kring Arktis och Antarktis

Enligt amerikanska National Snow and Ice Data Center (NSIDC) har havsisen i Arktis preliminärt nått sitt årliga säsongsmaximum. Den 7 mars i år täcktes Arktis med omnejd av 14,42 miljoner km² havsis.

Detta är det absolut lägsta säsongsmaximumet som observerats i Arktis och 97 000 km² lägre än det näst lägsta säsongsmaximumet som inträffade den 25 februari 2015.

Det tredje lägsta maximumet observerades 2016. Dock var marginalen till 2015 mycket liten. Värdet är hela 1,22 miljoner km² under det genomsnittliga säsongsmaximumet för perioden 1981-2010.

Praktiskt taget hela Arktis har varit varmare eller mycket varmare än normalt under perioden 1 oktober till och med 28 februari. Avsaknaden av riktigt rejäl vinterkyla har även inneburit att havsisen inte vuxit till sig lika mycket som den brukar.
Satellitdata från European Space Agency (ESA) indikerar att havsisen är tunnare i år än den varit de senaste fyra åren. En klimatmodell som tar hänsyn till förhållanden både i atmosfär och hav från University of Washington antyder att havsisens volym är exceptionellt låg för den här tiden på året. Havsisens tjocklek, och därmed även dess volym, är svårare att beräkna än dess utbredning och är därför behäftad med en större osäkerhet. En mindre volym ökar havsisens sårbarhet inför den kommande smältsäsongen men är ingen garanti för nya rekord i volym eller utbredning.

Sedan inledningen av november har havsisen kring Antarktis varit på en för säsongen rekordlåg nivå som tidvis helt saknat motstycke under de drygt 40 år havsisen övervakats med hjälp av satelliter. Havsisens årliga säsongsminimum kring Antarktis blev enligt data från NSIDC rekordlågt i år.

Den 3 mars var havsisens utbredning kring Antarktis 2,11 miljoner km² vilket kan jämföras med det förra rekordvärdet på 2,29 miljoner km² från den 27 februari 1997. Efter år 1997 följer i tur och ordning 1993, 2011 och 1984 vilka är de hittills enda övriga tillfällen då minimumet varit under 2,5 miljoner km².

Det årliga säsongsminimumet av havsis kring Antarktis nås vanligen under andra halvan av februari. Under den period som satellitdata använts för att beräkna havsisens utbredning kring Antarktis, från 1979 och framåt, har det endast vid några få tillfällen skett att minimumet inträffat under inledningen av mars, senast 2003. I år nåddes minimumet den 3 mars vilket för övrigt är det näst senaste datumet som observerats.

När det gäller de årliga säsongsminimumens extremer är den högsta minimiutbredningen från 2008 då Antarktis täcktes av 3,749 miljoner km².Studerar man NSIDC karta över havsisens utbredning vid säsongsminimumet den 3 mars jämfört med medianvärdet under perioden 1981-2010 syns det tydligt att det varit extremt lite havsis i havsområdet utanför Västantarktis. Kring Östantarktis har havsisens utbredning däremot varit normal eller över den normala.

Medan havsisen i Arktis uppvisat en entydigt nedåtgående trend under samtliga årets månader finns ingen motsvarande trend för havsisen kring Antarktis. För februarimånaderna under perioden 1979-2017 syns en stor årlig variabilitet, särskilt efter 1995. En svagt uppåtgående trend kan skönjas som dock inte är statistiskt signifikant.

Som kontrast till 2017 års rekordlåga februarivärden var havsisens utbredning i februari 2015 rekordhög även om det årets säsongsminimum inte blev rekordhögt och så sent som 2014 var säsongsmaximumet i september rekordhögt.

Källa: SMHI 24 mars 2017

Varmare på Grönland för 100 000 år sedan

En aktuell studie visar överraskande detaljer om svängningarna i jordens klimat för mer än 100 000 år sedan och detta kan utnyttjas i dagens modeller av framtidens klimat i en allt varmare värld.

Temperaturen på Grönland var cirka åtta grader varmare än idag under den förra värme­perioden, Eem, för 130 000 till 115 000 år sedan för att sedan gradvis kylas av in i den senaste istiden.

Resultaten har publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature  och kommer från det internationella isborrprojektet NEEM (North Greenland Eemian Ice Drilling) på norra Grönland.

‒ Analyserna av isborrkärnan visar på högre temperaturer under Eem än vad man med modeller har uppskattat för norra Grönland, säger Margareta Hansson professor i miljövetenskap vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholm universitet, och ledare för det svenska deltagandet i projektet. Forskare från Stockholms universitet, Uppsalas universitet och Lunds universitet har deltagit i borrningarna tillsammans med deltagare från 14 olika nationer.

Trots den kraftiga uppvärmningen under Eem, en period då havsnivån var ungefär 4-8 meter högre än i dag, var ytan på inlandsisen bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån. Detta indikerar att Grönlands inlandsis bara kan ha bidragit till mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen.

‒ Den goda nyheten från denna studie är att Grönlands inlandsis inte är lika känslig för temperaturökningar under interglaciala perioder som vi tidigare trodde, säger Margareta Hansson. Den dåliga nyheten är att om Grönlands inlandsis inte försvann under Eem så måste Antarktis inlandsis vara ansvarig för en betydande del av höjningen av havsnivån och därmed vara känsligare än vad vi har räknat med.

Isen från Eem-perioden visar tydliga tecken på att ytan på inlandsisen smälte. Smältvatten rann ner genom snön och frös åter i smältlager. Sådana smältlager är sällsynta i isen från de senaste 5 000 åren vilket ytterligare styrker att Eem-perioden var betydligt varmare än idag. I juli 2012 upplevde forskarna på borrplatsen några dagar med extremt höga temperaturer. Det regnade och precis som under Eem-perioden bildades smältlager i snön.

Även om detta var en extrem händelse gör dagens ökande temperaturer det troligt att ytsmältning blir mer förekommande på Grönland och att de närmaste 50-100 åren får mer Eem-liknande klimatförhållanden.

‒ Det är en stor framgång för forskningen att samla och kombinera så många olika parametrar uppmätta i en iskärna och därigenom rekonstruera klimatutvecklingen under Eem-perioden, säger Dorthe Dahl-Jensen från Köpenhamns universitet och ledare för NEEM-projektet.

Källa: Stockholms universitet

Svenska minikärnkraftverk planeras i Arktis

Janne Wallenius, KTH-professor i reaktorfysik, siktar på att bygga små blykylda kärnkraftverk på tre megawatt vardera  i kanadensiska Arktis. Ju mindre de blykylda kärnkraftverken är, desto säkrare blir de i drift, säger han.

Bly som kylmedel i en kärnreaktor minskar riskerna för härdsmälta, och skulle olyckan ändå vara framme fungerar blyet som ett effektivt strålskydd. Utsläppen vid en härdsmälta skulle exempelvis bara innehålla en tiotusendel av radioaktiviteten, som i övrigt fångas upp av blyet.

Detta enligt Janne Wallenius, vars tanke nu är att bygga små blykylda reaktorer i delar av världen där kärnkraftverk i vanliga fall inte får byggas.

Till och med vid en fullständig härdsmälta skulle strålningen vara ofarlig för människor på 100 meters avstånd. Motsvarande säkerhetsavstånd för vanliga kärnkraftverk är 25 kilometer, säger han.

Vid eventuell härdsmälta i blykylt kärnkraftverk skulle människor därmed inte tvingas flytta från hus och hem, vilket kan utgöra hela skillnaden för befolkningar på öar och i områden som kan vara svåra att evakuera snabbt.

Janne Wallenius planerar nu för delar av sin framtida verksamhet i Nunavut, kanadensiska Arktis. Här är över halva befolkningen inuiter som bosatt sig runt gamla militärbaser. Snön smälter undan något i juni och juli, i övrigt är det vinter året om.

Under vintern sker inga sjötransporter. Ibland kan flyget inte lyfta på flera dagar på grund av vädret, så folk kommer varken till eller från området, berättar han. I de isolerade samhällena i norra delen av Kanada produceras i dag dyr el med dieselaggregat.

Nu ser den kanadensiska staten och kärnsäkerhetsmyndigheten de blykylda små reaktorerna som en möjlig energilösning för framtiden. Dieseloljan är så dyr att det nu behövs en ny tillförlitlig energikälla till de 50 samhällena med totalt 70 000 personer i kanadensiska Arktis.

För ett par år sedan var hans forskarteam från KTH nära att få finansiering till bygget av en liten blykyld testreaktor i Sverige, för vad som kallas fjärde generationens kärnkraft. Men i samband med regeringsskiftet försvann möjligheten.
Tre medlemmar i forskargruppen kommersialiserade då sin reaktoridé och bildade bolaget Blykalla Reaktorer AB, som nu söker tillstånd att serieproducera reaktorer i en kanadensisk fabrik.

I den här reaktortypen kan uranbränslet utnyttjas nästan hundra gånger mer effektivt jämfört med i dagens kärnkraftverk, enligt Janne Wallenius:

Kanske kan vi i förlängningen sälja uppåt 40 reaktorer till Kanada. Målet är att tjäna pengar på avancerad kärnkraft, det har ingen uppfinnare gjort förut. Sedan gör vi ett nytt försök med en forskningsreaktor i Sverige, säger han.

Så du tror inte att svensk kärnkraft snart ersätts av förnybara energikällor?  Inte i närtid, säger han, eftersom vi har kärnkraftverk i gott skick. De kan hålla i upp emot 50 år till. Dessutom får vi ännu bättre kärnkraft om de blykylda reaktorerna tas i bruk. De kommer att kunna köras på svenskt kärnavfall.

Källa: KTH

Några fakta om blykylda reaktorer

  • Ett litet blykylt kärnkraftverk kan även kallas för ett nukleärt batteri.
  • Efter 30 års drift fraktas verket tillbaka till fabriken via lastfartyg, för att återvinnas.
  • Under driftstiden behövs inga byten av bränslestavar, till skillnad från vanlig kärnkraft som kräver bränslebyte vart femte år.
  • En blykyld reaktor ska enligt planen kunna producera el för mellan 1,50 och 3 kronor per  kilowattimme, vilket betraktas som rimligt i jämförelse med dieselkostnaden.
  • För att undvika att bränslet i de små blykylda reaktorerna stjäls kommer de att grävas ner 25 meter under markytan.
  • Källa: KTH

Ska skydda både banker och kärnkraftverk

Stuxnet var en trojansk häst som användes för att sabotera styrdatorer för urananrikning i Iran 2010. Robert Lagerström, lektor på KTH, och grundare av företaget Foreseeti, menar att bolaget har en mjukvara som kan användas för att minska risken för sådana sabotage.

– Attacken var förvisso osannolik till sin natur med tanke på USB-minnena som användes. Likväl hade vi kunnat simulera den och därmed kunnat hjälpa till att föreslå skydd som hade kunnat försvåra attacken.

Foreseetis mjukvara securiCAD bygger på tio år av KTH-forskning. Bolaget har precis släppt den första officiella versionen som ska hjälpa små och stora företag att säkra sin it-system, och samtidigt fått 9 miljoner i riskkapital från tongivande investerare.

– SecuriCAD kan både tillhandahålla hotmodellering och attacksimulering. Mjukvaran visar vilka vägar en hackare kan ta, hur lång tid detta tar och vilka säkerhetshål som finns. Samt hur man skyddar sig.

Till skillnad från företag som anställer hackare för att testa it-säkerheten i fysisk form så simulerar securiCAD en attack på en modell av it-systemet. Tanken är att det både ska vara en effektiv lösning för att säkra upp system och ett sätt att prioritera sina dyrbara resurser.

– SecuriCAD visualiserar inte bara de säkerhetsbrister som finns, bristerna rankas också så att företagen kan se vilka problem de borde prioritera. Sedan består ofta säkerhetsbrister av en kedja sårbarheter, något vår mjukvara kan visa.

Robert Lagerström berättar att tiden är en kritisk faktor som securiCAD tar hänsyn till. Hur lång tid det tar för en hackare att ta sig in i systemet är relevant information som måste upp på bordet. Är det så att det kan ta bortåt 100 dagar att ta sig in i it-systemet kanske säkerhetshålen som utnyttjas på vägen inte är så allvarliga. Om en attack anses för tidskrävande kanske hackaren eller hackarna istället väljer ett annat företag som har mer lättillgängliga säkerhetsbrister.

– Hur lång tid tar det att hitta en så kallad ”zero day vulnerability” är intressant. Mycket handlar om hur hotbilden mot företaget ser ut. Är det en annan stat med mycket resurser som är det primära hotet, eller en ensam supersmart ung hackare? Dessa aktörer kommer att ha olika förmåga att använda sig av ”zero-days”. Som användare av securiCAD kan du modellera olika hotbilder/aktörer för att förstå hur sårbar du är mot dessa olika typer av aktörer.

CAD i namnet securiCAD kommer från Computer Aided Design. Detta helt enkelt för att man i många ingenjörsvetenskaper sedan länge använder CAD/CAM för design. Dessa vetenskaper är mogna, och i verktygen som används finns många vedertagna teorier inbyggda. Är det en bro som ska ritas så finns det redan exempelvis parametrar som godstjocklek för en stålbalk angivet, så att bron håller.

– Nu har vi gjort samma sak när det kommer till it och säkerhet. Vi och andra har forskat fram vad bra och fungerande it-säkerhet är, och hur vi kan analysera och modellera it-system utifrån denna kunskap. KTH-forskningen under de tio åren, ett arbete som sysselsatt en lektor, två professorer och ett antal doktorander, handlar både om hur it-system kan modelleras och analyseras och vad bra it-säkerhet är.

Robert Lagerström lägger till att det unika med securiCAD handlar om hur verktyget hanterar sannolikheter. Det är detta som skiljer foreseeti från konkurrenterna, menar han.

– Vissa företag kan till exempel inte patcha när som helst, beroende av hur deras verksamhet ser ut. Foreseeti jobbar med sannolikheten att något ska inträffa. Världen är inte ett eller noll. Patchade eller opatchade system. Alltså arbetar vi med ”Kanske” eller ”till-en-viss-grad” som parametrar.

Vad för typ av it-system kan då testas för säkerhetsproblem med securiCAD? Enligt Robert Lagerström är alla typer av it-system som är mer avancerade än att en person kan hålla det i huvudet tänkbara. Detta oavsett om de ligger i molnet – det vill Azure eller Amazon – eller lokala servrar med sporadisk kontakt med internet.

– Tittar man på olika typer av företag är elbranschen fortfarande relativt omogen. De har en lång resa kvar att göra när det kommer till säkerhetstänkande och it. Bank- och finans har kommit längre och har lättare att ta till sig våra tankar och vår mjukvara. Men på det hela taget är Sverige ganska omoget när det kommer it-säkerhet, jämfört med exempelvis Storbritannien och Tyskland. Det märks inte minst på de frågor vi får.

Robert Lagerström avslutar med att säga att it-säkerhetschefer inte alltid har ett tacksamt jobb. Många förväntar sig att säkerheten ska fungera, och gör den inte det får cheferna kritik. Dessutom är det inte alltid lätt att veta om man har prioriterat rätt. Ska man utföra åtgärd A, B eller C?!

– Efter att securiCAD använts kan det mycket väl vara så att man kommit fram till att det är åtgärd D som gäller. Det räcker med att en enda mjukvaruport är öppen och alla pengar du någonsin lagt ner på att skydda dig blir en värdelös investering. Sedan ska man nog ta med i beräkningen att ett it-system aldrig blir 100 procent säkert. Men har du ett säkrare system är grannen räcker detta troligtvis långt.

Bakom tillskottet av riskkapital står investerarna Michael Lantz (varit med och byggt upp B2B-bolaget Accedo) och Simon Josefsson (nyckelperson i it-säkerhetsföretaget Yubico).

Källa: KTH