Transhumanismen och framtidens människa

Transhumanism är en internationell intellektuell och kulturell rörelse som förespråkar utökad teknikanvändning för att förbättra och utöka människans mentala och fysiska egenskaper.

Enligt transhumanistiska tänkare kan människan så småningom få så pass utökade förmågor att termen ”post-människa” blir mer lämplig än än enbart ”människa”.

Transhumanismen fick sitt namn och sin nuvarande form på 90-talet. Den svenska forskaren Nick Bostrom var en föregångare. Andra tongivande tänkare är Natascha Vita-Moore, Anders Sandberg, Ray Kurzweil, David Pearce, Aubrey DeGray och Donna Haraway.

Den internationella organisationen för transhumanism kallas för Humanity+ och finns i 120 länder. Den svenska sektionen av den här rörelsen heter MänniskaPlus.

Frågan om hur en transformerad framtida mänsklighet i så fall kommer att se ut, har intresserat en rad anhängare och kritiker från olika perspektiv och discipliner.

Kritik mot rörelsens tänkesätt har bland annat framförts av Francis Fukuyama, som har beskrivit den som ”världens farligaste idé”.

Francis Fukuyama, född den 27 oktober 1952 i Chicago, är amerikansk författare, statsvetare och nationalekonom. Francis Fukuyama är mest känd för sin bok The End of History and the Last Man, i svensk översättning heter den Historiens slut och den sista människan, som gavs ut 1992.

I boken argumenterar han för att historien, som drivits framåt av kampen mellan konkurrerande samhällssystem och ideologier, är över i och med Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut.

Han hävdar att inga alternativa samhällsmodeller nu längre utmanar den marknadsekonomiska liberala demokratin, och att alla världens länder därmed med tiden kommer att anamma detta system. Statsvetaren Samuel P. Huntington har gått i polemik mot Fukuyamas idéer med en uppmärksammad artikel i Foreign Affairs 1993, och 1996 med boken Civilisationernas kamp.

Francis Fukuyamas hållning till västvärldens liberala ekonomiska system har rönt mycket kritik, till exempel har den franske protektionistiska debattören Emmanuel Todd anfört att ett liberalt system skapar en elitistisk oligarki, som utarmar de breda folklagren, vilket är ett hot mot den liberala demokrati som enligt Fukuyama skulle bli ”historiens slut”.

ForskarVärlden.se

Galaxer utan mörk materia förvånar astronomer

För två år sedan upptäckte ett internationellt forskarteam med hjälp av NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble men även från andra observatorier, för första gången, en galax i vår kosmiska närhet som helt saknade det mesta av mörk materia.

Upptäckten av utseendet hos den här galaxen(NGC 1052-DF2) kom som en överraskning för astronomerna, eftersom mörk materia har betraktats som en viktig beståndsdel i forskarnas teoretiska modeller för galaxbildning och evolution.

Utan närvaro av mörk materia skulle den ursprungliga gasen i galaxen i själva verket sakna tillräcklig gravitationell kraft för att kunna kollapsa och bilda nya galaxer, enligt forskarnas modeller.

Ett år senare upptäcktes en annan galax som också saknade mörk materia, Den fick beteckningen NGC 1052-DF4 och kom att utlösa ytterligare intensiva debatter bland astronomer om naturen hos sådana galaxer.

Vad är då mörk materia?

Mörk materia är en hypotes om en tänkt form av materia som inte avger eller reflekterar elektromagnetisk strålning och därför inte kan observeras på normalt sätt. Mörk materia kan bara indirekt detekteras genom sin gravitationella påverkan på vanlig materia eller genom sin svaga växelverkan med materia.

Begreppet mörk materia introducerades som en förklaring till varför galaxer roterar mycket fortare än vad de borde göra i förhållande till den mängd synlig materia de innehåller och varför galaxkluster inte rör sig som de borde om bara den synliga materien fanns.

Det finns en del observationer som utgör indicier för den mörka materiens existens, men man vet ändå inte vad den består av. Detta är således ett av de stora olösta problemen inom fysiken.

ForskarVärlden.se