Alla inlägg av admin

Genombrott i kampen mot neurologiska sjukdomar

Neurologiska diagnoser som Alzheimers sjukdom är en av vår tids absoluta utmaningar när det kommer till forskning och läkemedelsutveckling.

Det återstår mycket arbete för att hitta behandlingsformer  som är riktigt effektiva för dessa sjukdomar.

Nu har forskare vid KTH och KI tagit fram en cellmodell som kan komma att spela en viktig roll. Astrocyter är stjärnformade celler som finns i hjärnan och ryggraden.

Historiskt har astrocyter enbart ansetts vara något som limmar ihop nervcellerna i hjärnan. Men nu har forskare insett att astrocyter också är ansvariga för regleringen av en mängd kritiska funktioner i hjärnan.

Under det senaste decenniet har astrocyter dessutom bevisats ha en central betydelse i neurologiska sjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom. Forskningen runt astrocyter har fram till idag varit komplicerad och inte helt problemfri.

Astrocyter i människor är mycket mer komplexa än astrocyter i till exempel möss. Möss är också svåra att använda i forskningssyfte för olika neurologiska sjukdomar eftersom dessa diagnoser inte naturligt drabbar dem.

Den historisk höga statistiken av kliniska misslyckanden att utveckla läkemedel mot neurologiska sjukdomar har nu gjort att läkemedelsföretag i en allt högre grad intresserar sig för förbättrade cellmodeller där mänskliga celler används.

-Vårt arbete har fokuserat på att utveckla en cellmodell som följer den mänskliga embryonala utvecklingen av astrocyter för att kunna studera deras biologi och funktion, säger Anna Herland, biträdande universitetslektor på avdelningen mikro- och nanosystem vid KTH.

Tillsammans med Anna Falk, docent på institutionen för neurovetenskap på KI, och forskare på AstraZeneca, har Anna Herland utvecklat en cellmodell som går att använda i industriell skala och som har väl utvecklade funktioner som anses viktiga för astrocyter i hjärnan.

De har byggt sin modell med hjälp av en Nobelprisbelönad teknik med mänskliga hudceller omprogrammerade till pluripotenta stamceller (iPS). Sedan har de styrt dessa till att bli astrocyter.

Källa: KTH 15 februari 2018

Nytt varningssystem upptäckt i kroppens immunförsvar

Forskare vid LiU har hittat ett tidigare okänt varningssystem i kroppens immunförsvar, där mito­kondrier i de vita blodkropparna utsöndrar ett nät av DNA-fibrer som signalerar fara.

Fynden har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS. I förlängningen kan upptäckten öka kunskapen kring autoinflammatoriska sjukdomar och cancer. 

Forskargruppen har sett att flera olika typer av vita blodkroppar, som utgör kroppens immunförsvar, reagerar på små DNA-fragment som liknar bakterie- och virus-DNA genom att utsöndra ett nät bestående av mitokondrie-DNA (mtDNA).

Mitokondrier finns i alla celler och fungerar vanligen som cellens energifabrik, där socker och fett förbränns till vatten och koldioxid.

Näten som mitokondrierna släpper ut signalerar till omkringliggande celler att fara har uppstått i kroppen och gör att andra vita blodkroppar släpper ut ett signalämne, kallat interferon typ 1, som hjälper immunförsvaret att bekämpa smittämnet.

Tidigare studier har visat att mtDNA-nivåerna kan vara förhöjda i blodet efter vissa inflammato­riska sjukdomar eller efter ett kirurgiskt ingrepp.

Forskarna visar att immunförsvarets vita blodkroppar kan släppa ut mtDNA utanför cellen via en aktiv process som svar på ett smittämne, som bakterier eller virus.

-Upptäckten öppnar upp möjligheten för fortsatta studier där vi vill försöka minska utsläppet av mtDNA, för att på så sätt minska inflammationen som det utsläppta DNA:t ger upphov till, förklarar Björn Ingelsson.

Han är forskare och biträdande universitetslektor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet, och står bakom studien tillsammans med professor emeritus Anders Rosén och hans medarbetare.

Källa: LiU 12 januari 2018

Extra byggkostnader för ESS-projek­tet

Foto(ESS 2017

Nya byggkrav för strålskydd och säkerhetsåtgärder har lett till extra byggkostnader för ESS-projek­tet. De slutliga kostnaderna för ESS-projektet är ännu inte fastställda, men de beräknas nu uppgå till 135 miljoner euro. Men en oberoende bedömning kommer att genomföras i början av 2018, enligt ESS.

Sverige, Danmark och tretton andra europeiska länder delar på byggkostnaderna. Men eftersom byggarbetena är i full gång och flera länder har dröjt med att betala sin andel av kostnaderna har ESS-konsortiet bett om tillfälliga bygglån för att klara de närmaste årens finansiering.

Källa: ESS

Se också Holland ansluter också

och Omtalad forskningsanläggning

Tona ner glamouren kring Nobelmiddagen i TV

 

Vad händer när ytligheten möter forskningen; vem vinner eller blir förlorare? Nobelfesten i stads­huset i Stockholm är ett exempel på en tråkig utgång. När årets största begivenhet inom forskarvärlden, Nobel­festen i Stadshuset, av SVT, mest definieras i termer av yta och glamour.

En rad SVT-medar­betare ställer upp och rapporterar om evenemanget. Glitter, och paljetter för hela slanten! I centrum står också menyn:

Med detaljerade presentationer av rätterna. Dessutom tar TVs medarbetare upp tittarens tid med att följa gästernas intåg i salen och kommentera raden av frackar och långklänningar:

Vem för den eller den partiledaren eller ministern till bordet? Är inte prinses­san lite rund om magen? Kotterier i sin prydno.

Är hela konceptet för presentationen av Nobelfestligheten hämtat från Svensk Damtidning, Se & Hör eller något annat av dessa glamourmagasin.

Evenemanget vid utdelningen av Nobelpriset skulle väl kunna ge så mycket mer i termer av ökat intres­se för forskning och akademisk verksamhet runt om i världen om presentationen av den aktuella forskningen och Nobelpristagarnas verk­samhet fick spela en mer central roll i samman­hanget.

Varför satsar inte SVT mindre del av sina resurser på glamouren som omgärdar Nobelmiddagen och mer tid och pengar på att för tittarna presentera pristagarnas forskning och vad den kan komma att betyda för samhället.

Kenneth Leverbeck

ForskarVärlden.se

Tuffa klimatmål ger nya livskvaliteter

Boken Vitiden vill bjuda in till samtal, reflektion och diskussion om hur vårt samhälle kan organi­seras för att klimatmålen ska uppnås.

Genom en kombination av text och bild skapas här en mångfacet­terad bild av den omställning av samhället som vi står inför, och ger utrymme för såväl moraliska ställningstaganden, utopiska drömmar och härligt grå vardagstristess.

För att nå 1,5-gradersmålet i Paris-överenskommelsen behöver Sverige minska sina klimatgas­ut­släpp rejält, från i genomsnitt elva ton till runt ett ton per person och år. Detta får förstås konsek­venser som tas upp i boken.

Men vad det gäller att minska utsläppen från elva till ett ton så diskuteras inte så mycket hur den över­gången sker utan snarare hur livet med ett tons utsläpp skulle kunna se ut. Genom att utgå från detta in­ser vi också i vilken riktning vi behöver röra oss och vad den skulle kunna få för konsekvenser för våra liv.

-Vissa saker går antagligen förlorade men andra saker kan vi vinna – nya saker som också kan vara livskvalitet. Det är sådana aspekter som Vitiden försöker belysa, säger Loove Broms, forskare på KTH och en av författarna till boken.

Bokens  titel Vitiden leker med hur vi benämner historiska epoker baserat på deras karaktärsdrag. Till skillnad från bronsåldern, medeltiden och upplysningstiden är Vitiden en framtida epok, där det gemensamma står i fokus.

Vitid handlar inte enbart om vårt boende, utan också om hur vi använder den energi som finns. Oavsett om det handlar om att använda den till att bo, äta eller transportera sig.

Den tar upp hållbarhet, design och frågor om framtiden. Publikationen är utvecklad av forskare i nätverket Green Leap, KTH, tillsammans med grafiska formgivare och illustratörer. Projektet har finansierats av Energimyndigheten.

Källa: KTH

Khmerrikets undergång

Det finns få historiska källor från tiden efter Srindravarman’s tid. Den sista kända inskriptionen på en pelare är från 1327. Inga fler större tempel uppfördes.

Historiker misstänker en koppling till kungens övergång till Theravada buddhism vilket skulle kunna påverkat behovet av att uppföra tempel.

 

Angkor Wat (nedan) intogs och härjades av chamfolket år 1177 men restaurerades sedan av den buddhistiske kungen Javavarman VII som lät uppföra Angkor Thom (ovan), en tempelstad strax norr om Angkor Wat.

Under denna tid omvandlades många tempel från hinduistiska till buddhistiska, för att senare då hinduis­men åter blev statsreligion återgå till hinduistiska, innan statsreligionen definitivt blev buddhistisk på 1300-talet.

En teori om Khmerrikets undergång är att miljöproblem och kollaps för infrastrukturen var orsaken. Khmererna hade ett avancerat system av dammar och kanaler i Angkor Wat som användes för handel, bevattning och transporter.

När befolkningen växte innebar det hårdare tryck på systemet och större områden användes för risproduktion genom att skogar på bergssluttningar röjdes. Vid regnperioderna sköljdes jorden bort och hamnade i kanalerna som slammades igen.

Kenneth Leverbeck

Kambodja, oktober 2017

Livet på Mekongfloden 2017

Närmare 90 miljoner människor är beroende av floden. Mekong mynnar ut i ett enormt delta i söd­ra Kambodja och Vietnam.

Större städer längs floden är Vientiane (huvudstad i Laos) och Phnom Penh, huvudstad i Kambodja.

Mekongfloden är en av de artrikaste biotoperna i världen. Mer än 1200 fiskarter har identifierats där men det kan finnas så många som 1700 arter.

Fisket utgör en viktig del av handeln och är en viktig proteinkälla för människor och djur som lever i flodens närhet. Omkring 120 fiskarter förekommer vanligtvis på marknaden men främst handlar det om 10–20 arter som tas upp.

Mekong intar en särställning bland världens floder såväl ekologiskt som socialt.

Det väldiga deltat i Vietnam och flodsjön Tonlé Sap i Kambodja hör genom sin artrikedom till de mest kända platserna i området, med ett stort antal fiskarter som finns längs med hela huvudfåran och dess bifloder.

Ett antal dammar har byggts för att utvinna elkraft. Det finns ett 30-tal dammar längs Mekong. I Kina har huvudfåran till floden  exploaterats  i de övre strömmarna.

Det senaste jätteprojektet Nuozhadu i provinsen Yunnan har redan börjat generera elektricitet. Söder om Kina är flodens huvudström än så länge otämjd, även om vissa bifloder har byggts ut.

En rad nya kraftverk planeras längs huvudfåran. Ett av dem är på väg att bli klart. Det är Xayaburi i norra Laos. Det ska stå färdigt 2019.

 

I Vietnam och Kambodja är inte alla övertygade om projektets fördelar. Det har orsakat re­gionala spänningar i området.

Men Mekongfördraget ger, enligt internationell rätt, regionens  länder  rätt att få reda på och att dessutom konsulteras om vattenkraftprojekt misstänks ge  effekter som sträcker sig in över deras gränser.

Kenneth Leverbeck

Mekongfloden Kambodja

oktober 2017

Ny metod i kampen mot framtida pandemier

Ett nytt sätt att märka generna hos virus gör att vi nu vet mer om hur influensavirus tar sig in i celler. Forskare kan se hur viruset utvecklas genom att följa specifika mutationer.

Metoden är utvecklad i ett internationellt samarbete under ledning av forskare vid Stockholms universitet, och ger ledtrådar till hur framtida pandemier kan utvecklas och undvikas.

Influensa orsakar omkring 3-5 miljoner sjukdomsfall varje år. Eftersom influensaviruset ständigt förändras måste vaccinen göras om varje år för att matcha den variant av viruset som sprids. Influensavirus utvecklas på två sätt, antingen genom mutationer i genomet, eller genom att två olika influensavirus byter något av sina åtta gensegment med varandra. Senast detta hände var 2009, när två segment bytte plats och skapade den pandemiska svininfluensan.

Fram tills nu har det inte funnits teknik för att studera hur enstaka mutationer påverkar influensavirus i celler och det har varit mycket svårt att identifiera vilka faktorer som kan hindra två virus från att utbyta gener. Genom ett samarbete mellan Stockholms universitet, SciLifeLab, Karolinska Institutet och Leibnizinstitutet har forskare lyckats utveckla ett sätt att analysera influensavirus i celler och lungvävnad genom att märka virusgener så att de blir synliga.

Den nya metoden gör att det går att se hur influensavirusets gener tar sig till den infekterade cellkärnan för att kopiera sig själva, och det går att analysera olika infektioner som bara skiljer sig åt genom en enda mutation i virusen. Genom att använda metoden har forskarna upptäckt att det krävs att två olika virus tar sig in i samma cell inom två timmar för att de ska kunna utbyta gensegment.

– Den nya metoden kommer göra det lättare att undersöka hur mutationer påverkar hur farliga nya virus blir, och kan användas för att ta reda på vad det är som gör att två sorters virus kan utbyta gener. Förhoppningsvis kan den nya tekniken hjälpa oss att förutsäga sannolikheten för att en influensa ska utvecklas till en pandemi, säger Robert Daniels, forskare vid Stockholms universitet.

För att nå de målen behövs ytterligare forskning, men redan nu skulle metoden kunna användas för utveckla och analysera läkemedel som hindrar influensaviruset att ta sig in i cellen. I framtiden kan den också komma att utvecklas för diagnosticering av influensavirus och andra infektioner.

Forskningen är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cell Reports.

Källa: Stockholms universitet

 

Barn med posttraumatisk stress kan botas på några timmar

Ett par timmars behandling kan räcka för att bota barn och ungdomar med posttraumatiskt stressyndrom. Det visar en studie som forskare från bland annat Lunds och Amsterdams universitet nyligen har publicerat i Journal of Child Psychology and Psychiatry.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett allvarligt tillstånd som kan drabba den som utsatts för en traumatisk händelse som exempelvis en trafikolycka, en terroristattack, misshandel, våldtäkt eller förlust av nära anhörig. Tidigare forskning visar att vuxna kan behandlas effektivt med ögonrörelseterapi (EMDR) eller kognitiv beteendeterapi. Nu har forskare från Lund och Holland för första gången lyckats visa att behandlingsmetoden är effektiv även när det gäller behandling av barn och ungdomar.

I studien ingick 103 barn och ungdomar i åldrarna 8-18 år som varit med om allvarliga trauman. En del av barnen behandlades med ögonrörelseterapi som går ut på att man aktiverar det traumatiska minnet samtidigt som barnet ombeds fokusera på behandlarens finger som pendlar fram och tillbaka framför barnets ögon. Något förenklat kan man säga att effekten uppnås av att det traumatiska minnet ”suddas ut” något när det återupplivas samtidigt som en ansträngning måste göras för att följa behandlarens pekfinger med blicken.  

Andra barn i studien genomgick kognitiv beteendeterapi där barnet tillsammans med terapeuten fick skriva ner den traumatiska händelsen.

Källa: Lunds universitet

Terahertzvågor och grafen leder vägen mot framtidens kommunikation

Genom att utnyttja terahertzvågor i elektronik kan framtidens datatrafik få en rejäl skjuts framåt. Hittills har terahertzfrekvensen inte kunnat appliceras optimalt på dataöverföring, men genom att använda grafen har forskare på Chalmers kommit ett steg närmare en lösning.

Ett 60-tal unga forskare från olika delar av världen ska lära sig mer om bland annat detta när de träffas i Hindås den 25-30 juni inom ramen för grafenskolan Graphene Study.

Det är EU:s Chalmersledda jättesatsning Graphene Flagship som anordnar skolan, som i år hålls på hemmaplan och fokuserar på elektroniska applikationer av det tvådimensionella materialet med de många överlägsna egenskaperna.

Grafen är till exempel det tunnaste, starkaste och mest ledande materialet man idag känner till. Andrei Vorobiev, är forskare på avdelningen för terahertz- och millimetervågsteknik vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap – MC2 – och en av de många världsledande experter på området som kommer att föreläsa på Graphene Study.

– En av grafens speciella egenskaper är att elektronerna rör sig mycket fortare än i flertalet av de halvledande material som används idag. Tack vare det kan vi komma åt de höga frekvenser (upp till 1000 gånger högre än gigahertz) som terahertzvågorna rör sig i. Datakommunikationen blir då dels upp till tio gånger snabbare och kan överföra mycket större datamängder än vad som idag är möjligt, säger docent Andrei Vorobiev .

Forskarna på Chalmers var först i världen med att visa att en grafenbaserad transistor kunde ta emot och omvandla terahertzvågor, som i frekvens ligger mitt emellan mikrovågor och infrarött ljus, och resultaten publicerades i tidskriften IEEE Transactions on Microwave Theory and Techniques.

Att grafen även är ett flexibelt material gör att tekniken öppnar dörrar för en mängd olika användningsområden. Sakernas Internet med uppkopplade, smarta vardagsföremål kommer att kräva snabb internetöverföring via lättintegrerade antenner och sensorer, som även kan fästas direkt på kroppen för hälsorelaterad eller medicinsk användning.

– Ett annat område där vi ser stor potential är säkerhetsskanning på till exempel flygplatser. Genom att en grafenbaserad terahertz-skanner är böjbar får man en mycket bättre upplösning och kan utvinna mer information än om skannerns yta är platt, säger Andrei Vorobiev.

Källa: Chalmers tekniska högskola

Här är framtiden för självkörande bilar

Forskare vid Integrated Transport Research Lab, vid KTH, har tagit fram fyra potentiella framtidsscenarion för autonoma fordon. Självkörande bilar utvecklas i ett rasande tempo, och flera stora fordonstillverkare har annonserat att de kommer att fullständigt autonoma bilar ute på gatorna redan i början av 2020-talet.
Frågan är inte om utan när som självkörande bilar kommer att vara en vanlig syn på våra vägar. Det är många forskare eniga om, liksom att de självkörande bilarna har potentialen att förändra samhället från grunden, både vad gäller transporter och rörlighet.
I litteratur och forskning nämns båda positiva och negativa effekter. Bland de positiva finns smidigare trafikflöden. och möjlighet till ökad rörlighet för de som saknas körkort, samt ett minskat behov av parkeringsplatser. Självkörande bilar kan också bidra till att fler reser gemensamt, till exempel via bilpooler.
Bland de negativa effekterna kan nämnas ökad konsumtion av transporttjänster vilket leder till fler körda kilometer per bil. Detta förstärks av att tomma självkörande bilar kör runt. Då självkörande bilar kommer att kosta en hel del kan klyftorna mellan olika inkomstgrupper i samhället vidgas.
Det är på grund av detta som forskarna valt att titta närmare på framtiden för självkörande bilar, och ta fram olika scenarier.
– Självkörande fordon är hajp just nu, men en sak är säker: de kommer att komma. En sak är extra intressant, och det är att det går mycket snabbt. Hade någon frågat en forskare för fem år sedan när de självkörande bilarna skulle finns på våra gator skulle svaret vara år 2040. För två år sedan hade svaret blivit 2030 och idag säger tillverkarna ”runt 2020”. Vanligtvis brukar teknikutveckling drabbas av förseningar, säger Anna Pernestål Brenden.
Det finns många olika visioner, fortsätter hon, vilket bidragit till en mycket spretig framtidsbild. För att få till en gemensam plattform, både för KTH och hela Sverige, så har de fyra scenarierna tagits fram.
– Den viktigaste poängen med denna studie är att dels inse att vi idag inte vet hur samhället kommer att se ut, dels att det är nu vi bestämmer vad som kommer att te sig. Visst kan man tänka sig att det finns gott om tid att ändra på saker senare, men då ska man samtidigt ta hänsyn till att vi redan nu bygger in val i systemet.
Förutom Anna Pernestål Brenden har även forskarna Ida Kristoffersson och Lars-Göran Mattsson arbetat med scenarierna och rapporten.
Källa: KTH

Ovanligt lite havsis i och kring Arktis och Antarktis

Enligt amerikanska National Snow and Ice Data Center (NSIDC) har havsisen i Arktis preliminärt nått sitt årliga säsongsmaximum. Den 7 mars i år täcktes Arktis med omnejd av 14,42 miljoner km² havsis.

Detta är det absolut lägsta säsongsmaximumet som observerats i Arktis och 97 000 km² lägre än det näst lägsta säsongsmaximumet som inträffade den 25 februari 2015.

Det tredje lägsta maximumet observerades 2016. Dock var marginalen till 2015 mycket liten. Värdet är hela 1,22 miljoner km² under det genomsnittliga säsongsmaximumet för perioden 1981-2010.

Praktiskt taget hela Arktis har varit varmare eller mycket varmare än normalt under perioden 1 oktober till och med 28 februari. Avsaknaden av riktigt rejäl vinterkyla har även inneburit att havsisen inte vuxit till sig lika mycket som den brukar.
Satellitdata från European Space Agency (ESA) indikerar att havsisen är tunnare i år än den varit de senaste fyra åren. En klimatmodell som tar hänsyn till förhållanden både i atmosfär och hav från University of Washington antyder att havsisens volym är exceptionellt låg för den här tiden på året. Havsisens tjocklek, och därmed även dess volym, är svårare att beräkna än dess utbredning och är därför behäftad med en större osäkerhet. En mindre volym ökar havsisens sårbarhet inför den kommande smältsäsongen men är ingen garanti för nya rekord i volym eller utbredning.

Sedan inledningen av november har havsisen kring Antarktis varit på en för säsongen rekordlåg nivå som tidvis helt saknat motstycke under de drygt 40 år havsisen övervakats med hjälp av satelliter. Havsisens årliga säsongsminimum kring Antarktis blev enligt data från NSIDC rekordlågt i år.

Den 3 mars var havsisens utbredning kring Antarktis 2,11 miljoner km² vilket kan jämföras med det förra rekordvärdet på 2,29 miljoner km² från den 27 februari 1997. Efter år 1997 följer i tur och ordning 1993, 2011 och 1984 vilka är de hittills enda övriga tillfällen då minimumet varit under 2,5 miljoner km².

Det årliga säsongsminimumet av havsis kring Antarktis nås vanligen under andra halvan av februari. Under den period som satellitdata använts för att beräkna havsisens utbredning kring Antarktis, från 1979 och framåt, har det endast vid några få tillfällen skett att minimumet inträffat under inledningen av mars, senast 2003. I år nåddes minimumet den 3 mars vilket för övrigt är det näst senaste datumet som observerats.

När det gäller de årliga säsongsminimumens extremer är den högsta minimiutbredningen från 2008 då Antarktis täcktes av 3,749 miljoner km².Studerar man NSIDC karta över havsisens utbredning vid säsongsminimumet den 3 mars jämfört med medianvärdet under perioden 1981-2010 syns det tydligt att det varit extremt lite havsis i havsområdet utanför Västantarktis. Kring Östantarktis har havsisens utbredning däremot varit normal eller över den normala.

Medan havsisen i Arktis uppvisat en entydigt nedåtgående trend under samtliga årets månader finns ingen motsvarande trend för havsisen kring Antarktis. För februarimånaderna under perioden 1979-2017 syns en stor årlig variabilitet, särskilt efter 1995. En svagt uppåtgående trend kan skönjas som dock inte är statistiskt signifikant.

Som kontrast till 2017 års rekordlåga februarivärden var havsisens utbredning i februari 2015 rekordhög även om det årets säsongsminimum inte blev rekordhögt och så sent som 2014 var säsongsmaximumet i september rekordhögt.

Källa: SMHI 24 mars 2017

Varmare på Grönland för 100 000 år sedan

En aktuell studie visar överraskande detaljer om svängningarna i jordens klimat för mer än 100 000 år sedan och detta kan utnyttjas i dagens modeller av framtidens klimat i en allt varmare värld.

Temperaturen på Grönland var cirka åtta grader varmare än idag under den förra värme­perioden, Eem, för 130 000 till 115 000 år sedan för att sedan gradvis kylas av in i den senaste istiden.

Resultaten har publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature  och kommer från det internationella isborrprojektet NEEM (North Greenland Eemian Ice Drilling) på norra Grönland.

‒ Analyserna av isborrkärnan visar på högre temperaturer under Eem än vad man med modeller har uppskattat för norra Grönland, säger Margareta Hansson professor i miljövetenskap vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholm universitet, och ledare för det svenska deltagandet i projektet. Forskare från Stockholms universitet, Uppsalas universitet och Lunds universitet har deltagit i borrningarna tillsammans med deltagare från 14 olika nationer.

Trots den kraftiga uppvärmningen under Eem, en period då havsnivån var ungefär 4-8 meter högre än i dag, var ytan på inlandsisen bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån. Detta indikerar att Grönlands inlandsis bara kan ha bidragit till mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen.

‒ Den goda nyheten från denna studie är att Grönlands inlandsis inte är lika känslig för temperaturökningar under interglaciala perioder som vi tidigare trodde, säger Margareta Hansson. Den dåliga nyheten är att om Grönlands inlandsis inte försvann under Eem så måste Antarktis inlandsis vara ansvarig för en betydande del av höjningen av havsnivån och därmed vara känsligare än vad vi har räknat med.

Isen från Eem-perioden visar tydliga tecken på att ytan på inlandsisen smälte. Smältvatten rann ner genom snön och frös åter i smältlager. Sådana smältlager är sällsynta i isen från de senaste 5 000 åren vilket ytterligare styrker att Eem-perioden var betydligt varmare än idag. I juli 2012 upplevde forskarna på borrplatsen några dagar med extremt höga temperaturer. Det regnade och precis som under Eem-perioden bildades smältlager i snön.

Även om detta var en extrem händelse gör dagens ökande temperaturer det troligt att ytsmältning blir mer förekommande på Grönland och att de närmaste 50-100 åren får mer Eem-liknande klimatförhållanden.

‒ Det är en stor framgång för forskningen att samla och kombinera så många olika parametrar uppmätta i en iskärna och därigenom rekonstruera klimatutvecklingen under Eem-perioden, säger Dorthe Dahl-Jensen från Köpenhamns universitet och ledare för NEEM-projektet.

Källa: Stockholms universitet

Svenska minikärnkraftverk planeras i Arktis

Janne Wallenius, KTH-professor i reaktorfysik, siktar på att bygga små blykylda kärnkraftverk på tre megawatt vardera  i kanadensiska Arktis. Ju mindre de blykylda kärnkraftverken är, desto säkrare blir de i drift, säger han.

Bly som kylmedel i en kärnreaktor minskar riskerna för härdsmälta, och skulle olyckan ändå vara framme fungerar blyet som ett effektivt strålskydd. Utsläppen vid en härdsmälta skulle exempelvis bara innehålla en tiotusendel av radioaktiviteten, som i övrigt fångas upp av blyet.

Detta enligt Janne Wallenius, vars tanke nu är att bygga små blykylda reaktorer i delar av världen där kärnkraftverk i vanliga fall inte får byggas.

Till och med vid en fullständig härdsmälta skulle strålningen vara ofarlig för människor på 100 meters avstånd. Motsvarande säkerhetsavstånd för vanliga kärnkraftverk är 25 kilometer, säger han.

Vid eventuell härdsmälta i blykylt kärnkraftverk skulle människor därmed inte tvingas flytta från hus och hem, vilket kan utgöra hela skillnaden för befolkningar på öar och i områden som kan vara svåra att evakuera snabbt.

Janne Wallenius planerar nu för delar av sin framtida verksamhet i Nunavut, kanadensiska Arktis. Här är över halva befolkningen inuiter som bosatt sig runt gamla militärbaser. Snön smälter undan något i juni och juli, i övrigt är det vinter året om.

Under vintern sker inga sjötransporter. Ibland kan flyget inte lyfta på flera dagar på grund av vädret, så folk kommer varken till eller från området, berättar han. I de isolerade samhällena i norra delen av Kanada produceras i dag dyr el med dieselaggregat.

Nu ser den kanadensiska staten och kärnsäkerhetsmyndigheten de blykylda små reaktorerna som en möjlig energilösning för framtiden. Dieseloljan är så dyr att det nu behövs en ny tillförlitlig energikälla till de 50 samhällena med totalt 70 000 personer i kanadensiska Arktis.

För ett par år sedan var hans forskarteam från KTH nära att få finansiering till bygget av en liten blykyld testreaktor i Sverige, för vad som kallas fjärde generationens kärnkraft. Men i samband med regeringsskiftet försvann möjligheten.
Tre medlemmar i forskargruppen kommersialiserade då sin reaktoridé och bildade bolaget Blykalla Reaktorer AB, som nu söker tillstånd att serieproducera reaktorer i en kanadensisk fabrik.

I den här reaktortypen kan uranbränslet utnyttjas nästan hundra gånger mer effektivt jämfört med i dagens kärnkraftverk, enligt Janne Wallenius:

Kanske kan vi i förlängningen sälja uppåt 40 reaktorer till Kanada. Målet är att tjäna pengar på avancerad kärnkraft, det har ingen uppfinnare gjort förut. Sedan gör vi ett nytt försök med en forskningsreaktor i Sverige, säger han.

Så du tror inte att svensk kärnkraft snart ersätts av förnybara energikällor?  Inte i närtid, säger han, eftersom vi har kärnkraftverk i gott skick. De kan hålla i upp emot 50 år till. Dessutom får vi ännu bättre kärnkraft om de blykylda reaktorerna tas i bruk. De kommer att kunna köras på svenskt kärnavfall.

Källa: KTH

Några fakta om blykylda reaktorer

  • Ett litet blykylt kärnkraftverk kan även kallas för ett nukleärt batteri.
  • Efter 30 års drift fraktas verket tillbaka till fabriken via lastfartyg, för att återvinnas.
  • Under driftstiden behövs inga byten av bränslestavar, till skillnad från vanlig kärnkraft som kräver bränslebyte vart femte år.
  • En blykyld reaktor ska enligt planen kunna producera el för mellan 1,50 och 3 kronor per  kilowattimme, vilket betraktas som rimligt i jämförelse med dieselkostnaden.
  • För att undvika att bränslet i de små blykylda reaktorerna stjäls kommer de att grävas ner 25 meter under markytan.
  • Källa: KTH