Den spektakulära röda klippan ligger i Uluru–Kata Tjuta National Park i södra delen av Northern Territory i Australien.

Platsen är helig för de australiska aboriginerna och används än idag för ceremonier.  Här finns mängder med grottor och uråldriga målningar.

Klippan har haft religiös betydelse för aboriginerna i tiotusentals år. De ser helst att turisterna inte klättrar på Uluru.

Uluru är den lokala urbefolkningens namn på bergsformationen.  Aboriginer i den här regionen tillhör främst Pitjantjatjara och Yankunytjatjara.

Sitt västerländska namn(Ayers Rock) fick Uluru 1873 av William Gosse. Han döpte den efter Henry Ayers, som var regeringschef i South Australia.

Klippan beskrivs av geologer som en monolit eller ett inselberg. Vilket innebär att det är en solitär där de tidigare omgivande bergsformationerna har eroderat bort.

Den röda färgen på klipporna liksom det karga ökenlandskapet är karakteristiskt för de centrala delar­na av Australien.

Uluru består huvudsakligen av sandsten som har fått sin rödaktiga färg till följd av korrosion och re­flekterande mineraler såsom fältspat.

Klippan är omkring 3,5 kilometer lång. Den är upp till två kilometer bred och över åtta kilometer i omkrets. Toppen är 869 meter över havet och 348 meter över omkring liggande marknivå.

Både Uluru och de närbelägna Kata Tjuta-klipporna är bergtoppar som är delar av stora bergsmas­siv som fortsätter sex kilometer ner i marken.

Tillsammans med 36 andra monoliter ingår Uluru i den över 1300 kvadratkilometer stora national­parken i centrala Australien. 1987 togs parken upp på Unescos världsarvslista.

Kenneth Leverbeck

Intelligens är bra när vi vill ta del av och förstå information, men den är inte lika bra för att hjälpa oss få en sann uppfattning om verkligheten. Då är rationalitet bättre. Den kan dessut­om övas upp.

I en krönika i magasinet Insikt skriver Karim Jebari om smarta rävar och rädda igelkottar, och om varför proffstyckare inte är att lita på:

En vecka före Barack Obamas valseger 2012 diskuterades hans chanser på en stimmig fest hos en vän. En gemensam bekant, som är medlem i Mensa och har ett blixtrande intellekt, redogjorde för ett komplicerat resonemang om varför Obama skulle förlora stort.

Jag pekade på att detta bara kunde ske om Mitt Romney förändrade opinionen i ett stort antal del­sta­ter. Han avfärdade min invändning och hävdade att opinionsundersökningarna var systematiskt vilseledande i Obamas favör.

Hur kunde en så intelligent person ha så fel? Dessvärre visade min bekant på ett för mig välkänt fenomen; att skarpsinne påfallande ofta åtföljs av väldigt spekulativa och konspiratoriska föres­tällningar om världen.

Forskaren Philip Tetlock har undersökt den här frågan i flera decennier. I boken Superforecasting: The Art and Science of Prediction bidrar han till att underminera den envisa myten att rationalitet och intelligens är identiska eller starkt korrelerade.

Intelligens handlar om kognitiv kapacitet, alltså hjärnans förmåga att lösa kognitivt krävande prob­lem, som IQ-tester typiskt mäter.

Rationalitet handlar å andra sidan om att kunna bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten utifrån en begränsad mängd information. Om du är intresserad av att ha uppfattningar som är när­mare en sann representation av verkligheten, så är det rationalitet, inte intelligens, som är intressant. menar Karim Jebari.

Filosofen Isaiah Berlin myntade en metafor för att beskriva skillnaden mellan två olika intellek­tu­ella attityder till världen; igelkottar och rävar. Den sortens personer som anser sig kunna förklara allt utifrån en idé om världen kallade han igelkottar. De vet bara en sak; att det finns rävar därute som är ute efter dem.

Igelkottar är ideologer med färgade glasögon, analytiker med ett analysredskap, experter med ett expertisområde, författare med en tanke i huvudet. Ibland har de rätt; det finns faktiskt rävar därute. Men när allt annat än en räv dyker upp står de handfallna.

Rävar, å sin sida, är igelkottarnas motsats. De är nyfikna, intelligenta och vet att världen är full av både hot och möjligheter. Rävar är eklektiska djur som plockar idéer från olika teorier och experter utan att respektera paketlösningarnas elegans. Där igelkotten försöker förklara sina observationer i ljuset av sin teori, är räven mer benägen att ändra eller överge sina teorier.

Källa: Institutet för Framtidsstudier

Kemikalieinspektionen föreslår att regeringen arbetar för en särskild produktlag om textilier i EU. Syftet är att minska riskerna med kemikalier i bland annat kläder. Förslaget finns i en rapport som Kemikalieinspektionen lämnar till regeringen i dag.

– Det förekommer ämnen i textilier som kan skada människor och miljön. Det är dessutom svårt för företag, myndigheter och konsumenter att få information om vilka kemiska ämnen som finns i textil. En särskild EU-lagstiftning på området skulle vara det mest effektiva sättet att minska riskerna, säger Amelie Pedersen, projektledare för regeringsuppdraget på Kemikalieinspektionen.

Kemikalieinspektionen föreslår i rapporten att regeringen påbörjar ett arbete för att inom EU utveckla en enhetlig produktlagstiftning för textilier. Enligt förslaget bör den nya EU-lagstiftningen omfatta ämnen med särskilt farliga egenskaper, som kan ge allvarliga, långvariga och bestående effekter på människors hälsa eller på miljön. Ämnena kan till exempel orsaka cancer, skada förmågan att få barn eller vara skadliga för miljön.

Kemikalieinspektionen vill undersöka möjligheterna till utökade begränsningar genom EU:s kemikalielagstiftning Reach, för vissa så kallade azofärgämnen. Dessa tillsätts i textilier och kan brytas ner till cancerframkallande ämnen. Myndigheten vill även pröva möjligheterna till märkningskrav i EU för allergiframkallande ämnen i textil.

Kemikalieinspektionen föreslår utöver detta att regeringen överväger behovet av en särskild utredning om en skatt på kläder och hemtextilier. Ekonomiska styrmedel kan vara ett komplement i väntan på en lagstiftning för att minska riskerna med farliga ämnen i textil.

Källa: Kemikalieinspektionen

Se också Fläck- och vattenavvisande kläder är skadliga

Med halvledande polymerer kan såväl analoga som digitala elektroniska kretsar skapas inne i le­vande blommor, buskar och träd. Det visar forskare vid Laboratoriet för organisk elektronik, Lin­köpings universitet. Resultaten publiceras i Science Advances.

Med hjälp av de kanaler som fördelar vatten och näring i växter har forskargruppen vid Laboratoriet för organisk elektronik, under ledning av professor Magnus Berggren, byggt upp nyckelkompo­nen­terna i elektroniska kretsar.

I en artikel i Science Advances visar de hur rosor kan tillverka både analoga och digitala elektro­nis­ka kretsar, som i förlängningen kan utnyttjas för att exempelvis reglera växtens fysiologi.

Traditionell elektronik skickar och bearbetar elektroniska signaler medan växter transporterar och behandlar joner och växthormoner. I organisk elektronik, baserad på halvledande polymerer, kan både joner och elektroner fungera som signalbärare, vilket gör det möjligt översätta växternas signa­ler till traditionell elektronik.

Med organisk elektronik integrerad i växter öppnar sig en lång rad möjligheter, som att ta tillvara energi från fotosyntesen i en bränslecell eller att läsa av och styra växters tillväxt och andra inre funktioner.

– Tidigare har vi inte haft några bra verktyg för att mäta koncentrationen av olika molekyler inne i levande växter. Nu kommer vi att kunna påverka koncentrationen av de olika ämnen i växten som styr tillväxt och utveckling.  Här ser jag stora möjligheter att vi kan lära oss mer, säger Ove Nilsson, professor i växters reproduktionsbiologi på Umeå plant science center, medförfattare till artikeln.

Källa: Linköpings universitet

Uppskattningsvis finns det mer än 8000 fartygsvrak runt om i världen. I Sverige räknar man med att det finns ett trettiotal potentiellt miljöfarliga vrak längs kusten.

Många vrak har legat under ytan under lång tid och eftersom det saknas ägare till dem är det ingen som vill ta ansvar för den kostsamma saneringen.
–  Det saknas pengar och det finns ingen som äger vrakfrågan. Det vi skulle vilja är att en myn­dig­het utses som ansvarig för vraken och får en årlig påse pengar. Då kan de prioritera saneringsin­sat­ser och ta sig an de vrak som bedöms utgöra det största miljöhotet, säger Fredrik Lindgren.

Han har nyligen disputerat på Chalmers och varnar för att fartygsvraken är en tickande miljöbomb. Det är inte bara de medialt uppmärksammade större oljeläckagen som spelar roll här, menar han, även mindre läck­age, när det sipprar ut olja under lång tid, är farliga för miljön.

Mindre organismer, som våra matfiskar lever av, riskerar att dö av dessa miljögifter och då försvin­ner även fisken. Större läckage innebär också att sjöfåglar och bottenlevande djur dör och det kan bli obehagligt även för oss människor att bada i havet på grund av oljeförorening­arna.
Hur mycket olja det är som vraken innehåller är det ingen som vet, men forskare uppskattar mäng­den till allt mellan 2,5 och 20 miljoner ton olja. Enligt Fredrik Lindgren kan ett större utsläpp ske när som helst och få lik­nande konsekvenser som vid en tankerolycka.
– Vi vet att det i dagsläget pågår mindre kontinuerliga läckage från vrak, men förr eller senare kom­mer det även att inträffa större läckage och de blir dyrare att sanera, säger Fredrik Lindgren.
Källa: Chalmers tekniska högskola

Frågan ställdes av forskare vid Lunds och Stock­holms uni­versitet i det statsvetenskapliga forsk­nings­programmet Demokrati bortom nationalstaten? Transnationella aktörer och globala styrfor­mer. Slutrapporten presenterades i septem­ber.

Forskarna konstaterade att rapporten reser en rad frågor som borde enga­gera både politiker och en politiskt intre­sserad all­mänhet.

– Dagens globala agenda handlar mest om olika flöden: mänskliga flö­den över statsgränserna och finansiella flöden. Medan aktörerna agerar utifrån nationella territorier, sa forskningsprogrammets ledare, professor Christer Jönsson, Lunds universitet,

Han menade att den trans­nationella dimensionen är av allt större vikt för att förstå poli­tiska skeen­den i dagens värld.

-Internationella organisationer och deras medlemstater har i ökad ut­sträckning kommit att se trans­nationella aktörer som nyttiga samarbetspartners snarare än som besvär­liga antagonister, sa Christer Jöns­son.

Forskarna konstaterar att om man ser demokratisering som en långsiktig process kan man möjli­gen sä­ga att de senaste decennier­na uppvisat en viss utveckling i demokratiserande riktning på det glo­ba­la planet och att transnatio­nel­la aktörer spelar en viss roll i den utvecklingen.

Samtidigt visar analysen att graden av demokrati bland medlemstaterna (dvs demo­kra­ti nationellt) är en vik­tig förklaring till de internationella organisationers öp­p­en­het gent­emot transnationella ak­törer.

På global nivå har de senaste decennierna inneburit att den privata sfären har gjort inbryt­ning­ar på områden som tidigare betraktades som offentliga.

Samverkan mellan FN och företag å ena sidan och NGOs å andra sidan är indikation på att gräns­linjerna mellan offentligt och privat blivit allt mer diffusa och att såväl företag som frivillig­organi­sationer förväntas ta ett större samhällsansvar, skriver forskarna.

Forskarna konstaterar även att utöver att före­tags­världens och civil­samhällets aktörer har fått tillträde till flertalet internationella organisationer och har in­gått partnerskap med olika FN-organ (där tyngd­punk­ten legat på forskning) figurerar de även i informella nätverk. De står ibland för privat regle­ring utan inblandning av stater och mel­lanstatliga organisationer.

Enligt Christer Jönsson har den växande rollen för transnationella aktörer uppmärksammats av fors­kare inom området internationella relationer men förekommer sällan i den allmänna politiska debat­ten.

-Dock reser våra forskningsresultat en rad frågor som borde engagera både politiker och en politiskt intre­sserad allmänhet mera, sa Christer Jönsson.

Han undrade hur man till exempel ska förhålla sig till det faktum att interna­tio­nella organisationer som hanterar globala finansfrågor är de som är minst öppna gentemot trans­na­tio­nella aktörer.

-Skulle medverkan av andra intressen än finansmarknadens huvudaktörer kunna förhindra finanskri­ser av den typ världen genomlever och försöker mildra effekterna av dessa, undrade Christer Jöns­son.

Han menade dessutom att kraven på mindre öppna internationella organisationer som en rad auk­to­ri­tä­ra stater har börjat fram­föra borde uppmärsammas mer, och att sam­ord­nade motstrategier behöver utarbetas.

I rapporten konstateras att sedan 1990-talet står klimatfrågorna högst på den internationella dagord­ningen. När dessa behand­las i olika internationella fora deltar vanligtvis fler frivilligorga­nisationer än regerings­representan­ter.

Samma utveckling kan ses inom Förenta Nationerna. FN är en mellanstatlig organisation , men FN-stadgans artikel 71 öppnar möjligheter för FN:s ekonomiska och sociala råd(ECOSOC) att er­bjuda konsultativ status till NGOs(frivilligorganisationer) som är verksamma i frågor inom rådets behö­righet.

Till en början följde ECOSOC en restriktiv linje: 1948 hade endast 41 NGOs beviljats konsultativ status. Idag rör det sig om över 3000.

FN höll länge företagssektorn på avstånd. Under 1970-talet sågs de växande multi­na­ti­o­nella före­tagen till och med som ett hot mot staters suveränitet.1974 bildades också UN Centre on Trans­na­tional Corporations med uppgift att kritiskt granska multinationella företags verk­samhet, speciellt i utvecklingsländerna. Men detta organ avvecklades 1993.

När Kofi Annan tilträdde som FN:s generalsekreterare 1997 propagerade han istället för ökat samar­be­te med näringslivet.

År 2000 bildades FN:s Global Compact, ett partnerskap med företagsvärlden. Deltagande i Global Compact förutsätter att företag ansluter sig till FN:s värderingar och tar aktivt ansvar för tio princi­per inom fyra områden: mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämp­ning av korruption. Idag är mer än 8 000 företag i 145 länder medlemmar.

Kenneth Leverbeck

oktober 2015

Xi’an var under lång tid Kinas huvudstad. Staden har en flertusenårig historia. Den ligger i de cen­t­rala delarna av Kina, i Shaanxi-provinsen. Xián har fortfarande en stor muslimsk befolkning.

Det var hit som de europeiska handelsmännen kom när de följde siden­vägen. Enligt historien var det en europeisk munk som förde kunskaperna om Kinas sidentillverkning till Europa genom att gömma några silkesmaskar i en stav. Det var också här som den så omtalade terrakottaarmén(bild nedan t h) grävdes fram. Arbetet pågår fortfarande.

Stadsmuren i Xián (bild nedan)  byggdes på 1370-talet. Byggnadsmaterialet var stampad jord, osläckt kalk och klibbigt ris­extrakt. Muren är nästan 14 km lång, cirka 12 meter hög och 12-14 meter bred högst upp och i bot­ten 15-18 meter. Ut­anför muren ligger en vallgrav som är 20 meter bred.

Kenneth Leverbeck