Svenska institutets undersökning av Sverigebilden i Mellanöstern, Nordafrika och Asien visar att koranbränningar och felaktiga budskap om att den svenska staten kidnappar muslimska barn har bidragit till en försämrad bild av Sverige.

Dock har fler fortsatt en positiv uppfattning om Sverige än en negativ. Hög livskvalitet och engagemang i miljöfrågor anses vara landets främsta styrkor.

Svenska institutet har undersökt hur Sverige uppfattas av allmänheten i ett antal länder i Mellanöstern och Asien mot bakgrund av det senaste årets händelser med bland annat koranbränningar och informationspåverkanskampanjen mot svensk socialtjänst.

Studien bygger på svar från 9 000 respondenter i Saudiarabien, Egypten, Marocko, Iran, Irak, Turkiet, Indien, Indonesien och Pakistan och genomfördes i oktober och november 2023.

– Studien visar att koranbränningarna och felaktiga budskap om att den svenska staten kidnappar muslimska barn har bidragit till en försämrad Sverigebild, och att bilden framför allt försämrats i Saudiarabien, Marocko och Pakistan.

-Det är allvarligt. Samtidigt är det glädjande att se att majoriteten fortsatt har en positiv bild av vårt land. Det behöver vi förvalta – genom fler samarbeten och utbyten samt ökad handel, säger Madeleine Sjöstedt, generaldirektör på Svenska institutet.

Undersökningen visar att:

Uppfattningen om Sverige är övervägande positiv

I samtliga nio länder har fler en positiv än en negativ uppfattning om Sverige. Mest positiv uppfattning finns i Egypten, Indien och Indonesien.

Hög livskvalitet och starkt engagemang i miljöfrågor anses vara Sveriges främsta styrkor. Sverige förknippas med ord som säkert, vackert, stabilt och modernt och anses särskilt attraktivt som turistdestination.

Var femte person i Saudiarabien och Iran är negativt inställd till Sverige

Andelen negativa till Sverige i Saudiarabien, Iran, Irak, Turkiet, Pakistan och Marocko är högre än den i de flesta andra länder som SI undersökt. Den främsta förklaringen till den negativa bilden är inställningen till väst och till liberala sekulära värderingar.

Bilden av Sverige har påverkats av koranbränningar och LVU-kampanjen

Var fjärde person som läst om koranbränningar eller kidnappning av barn har en negativ bild av Sverige. ​Nästan hälften av de som anger att de har fått en försämrad bild av Sverige uppger intolerans, särskilt mot muslimer och islam, som orsak.

Erfarenhet av Sverige ger en mer positiv bild

Tre av fyra som läst om koranbränningar och LVU-kampanjen har inte fått en försämrad bild av Sverige, och har inte heller en negativ bild av Sverige. De som tagit del av en negativ nyhetsrapportering, alternativt felaktiga påståenden om Sverige, men trots det förblir positiv eller neutral till Sverige har ofta egna erfarenheter av Sverige eller en individualistisk världsbild.

Under våren 2024 kompletteras undersökningen med en studie av mediebilden samt intervjuer med näringslivsaktörer i ett urval av länderna.

Källa: Svenska Institutet

Geoengineering är ett samlingsnamn för tekniker att storskaligt manipulera klimatet för att få ned jordens medeltemperatur. Dessa idéer debatteras nu allt mer flitigt.

Ett förslag är att sprida sulfatpartiklar i stratosfären för att hindra solinstrålning. Är det här ett seriöst alternativ eller är blotta tanken farlig?

I debatten kan man förenklat säga att det finns två läger. Å ena sidan de som tycker att idéerna bör utforskas även om tekniken bara ska ses som en sista utväg. Å andra sidan de som menar att blotta tanken kan ta kål på drivkrafterna att få ned koldioxidutsläppen och att vi därmed låser fast oss vid en osäker teknik och fortsatt fossilförbränning.

Orri Stefánsson, filosof och beslutsteoretiker, vid Institutet för framtidsstudier och forskare inom geoengineering, får frågan om han anser att beskrivningen ovan är korrekt:

-Ja! En del påpekar att en minskning av utsläpp innebär kostnader, och att ett alternativ som betyder att vi inte behöver minska utsläppen lika mycket kommer att göra att vi blir mindre villiga att acceptera dessa kostnader. Andra menar att politiker och oljeindustrin förvisso kan använda geoengineering som ursäkt att inte behöva göra mer för att få ned utsläppen, men att vi ändå måste börja tänka på denna nödåtgärd. Detta eftersom det finns risk att stater beslutar sig för att testa tekniken, även om vi i till exempel Sverige tycker att det är en dålig idé.

Orri Stefánsson anser inte att det finns starka skäl att förhindra forskning i frågan. Idén finns redan i allmänhetens medvetande och man kan inte bara hoppas att den glöms bort. Dessutom kan tekniken komma att bli nödvändig om vi inte får ned utsläppen tillräckligt fort.

Mer forskning behöver heller inte betyda att geoengineering kommer närmare ett förverkligande, enligt Orri Stefansson. Forskarna kan komma fram till att de negativa effekterna är för stora. Inte bara utifrån naturvetenskapliga perspektiv, utan för att det helt enkelt skulle vara ett omöjligt projekt för världssamfundet att styra på ett effektivt sätt.

Orri Stefánsson pekar på att intresset för geoengineering ökat i forskarvärlden. Det började för cirka 15 år sedan men senaste fem åren har det tagit fart ännu mer. Delvis handlar det om en oro att vi inte kommer att hinna minska utsläppen tillräckligt.

Fler människor inser att vi går mot en riskabel möjligtvis katastrofal situation. Dessutom finns i dag datasimuleringar och forskning från vulkanutbrott som visar att det faktiskt skulle gå att få ned medeltemperaturen relativt fort med den här tekniken. En kombination av ökad oro och mer kunskap om geoengineering har gjort att intresset ökat. Det är inte osannolikt att någon stat ger sig på geoingeeering.

-Om utsläppen inte minskar rejält de kommande åren och fler och fler områden drabbas av klimatförändringar är det inte osannolikt att någon stat eller grupp av stater känner sig tillräckligt desperata för att försöka, säger Orri Stefansson.

Ett skäl är att effekten av att pumpa ut sulfatpartiklar i stratosfären skulle vara snabb. Om vi lyckas minska koldioxidutsläppen skulle effekten dröja årtionden men enligt vissa modeller kan geoengineering sänka medeltemperaturen på bara några månader. Det gör det till en politiskt frestande idé. Jämfört med bedömda kostnader av att minska koldioxidutsläpp är det dessutom billigt.

Det som å andra sidan talar emot är att vi inte riktigt har tekniken ännu. Teoretiskt skulle partiklar kunna släppas ut från flygplan, men dessa flygplan finns inte ännu. De flesta företag som kan tillverka dem har kopplingar till USA, Kina eller Ryssland och producerar mycket till ländernas respektive försvarsindustrier. Så om Kina, Ryssland eller USA inte vill genomföra geoengineering kan de pressa företagen att inte producera flygplanen även om andra stater skulle vilja köpa dem. Det kan bromsa processen. En annan sak som talar emot är de stora riskerna kopplade till tekniken och att vi inte alls kan förutse vad som kommer att hända.

På frågan om geoengineering genomförs, går det att göra ogjort, svarar Orri Stefansson:

-Det är antagligen svårt att göra det här ogjort på ett säkert sätt. Om vi slutar pumpa ut partiklar i stratosfären samtidigt som vi har ökat våra utsläpp, kommer medeltemperaturen att öka igen väldigt snabbt, vilket är mycket värre än om den ökar långsamt eftersom varken samhällen eller ekosystem hinner anpassa sig.

-Det finns överenskommelser inom FN om ett moratorium när det gäller användning och storskaliga experiment. Det kan också finnas överenskommelser mellan stater. Men inga bindande avtal. I dag är de flesta stater inte tillräckligt drabbade av klimatkrisen för att göra något så extremt riskabelt. Men man kan tänka sig stater som snart kommer att drabbas hårt av klimatkatastrofer som då anser att det är värt risken. Då tror jag inte att det finns något som bokstavligen kan hindra dem, säger Orri Stefansson.

Källa: Institutet för framtidsstudier 14 september 2023

2023-11-30

Vinterbadare på västkusten varnas för det trassliga havssnöret och i Norge har det orsakat stora problem i laxodlingar. Det upp till 30 meter långa, brännande nässeldjuret har väckt uppmärksamhet sedan det plötsligt dykt upp i stort antal.

Arten trassligt havssnöre (Apolemia uvaria) har beskrivits som en lång självlysande fjäderboa, och den kan brännas ordentligt om man inte är försiktig. Det fick Christin Appelqvist, marinbiolog vid Göteborgs universitet, själv erfara då hon stötte på den vid en brygga i norra Bohuslän.

– Det var lite värre än en brännmanet och smärtan satt i under något dygn. Men den är egentligen inte farlig för människor, däremot för fiskar. De får brännskador som kan bli infekterade och så dör de. Eller så ”kleggar” havssnöret igen gälarna så att fisken inte kan ta upp syre. I förra veckan fick tusentals laxar sätta livet till efter att arten kommit in i fiskodlingar i Nordnorge, berättar hon.

Arten är inhemsk men verkar ha ökat längs norska atlantkusten under de senaste åren. Den tillhör en grupp som heter sifonoforer, eller rörmanet på svenska. Djuret består av många genetiskt identiska individer som bildar en koloni där delar av kolonin simmar, andra plockar upp mat, och ytterligare andra producerar könsceller. Havssnöret växer genom att bilda fler individer i samma kedja, och kan när som helst knoppa av sig och bilda nya kolonier. Dessutom har de en förmåga att sända ut ljus, precis som mareld.

Sedan förra veckan har Christin Appelqvist fått in många rapporter om fynd längs Bohuskusten, och vad det beror på vet hon inte. Det finns väldigt lite kunskap om arten och det saknas vetenskapliga data som kan ge svar på varför den verkar ha blivit vanligare.

– Klimatförändringarna skulle kunna vara en bidragande orsak. Många forskare anser att de här ”gelédjuren” är vinnarna i ett surare hav och att det är sjöpungar och maneter som tar över. Eftersom de inte har något kalkskelett missgynnas de inte av ett lågt PH-värde. Det skulle också kunna hänga ihop med fisket och att det finns mindre fisk som äter plankton och konkurrerar om födan. Men det är förstås spekulationer, säger Christin Appelqvist.

Källa: Havet.nu

Publicerad: 2023-11-2

Riksrevisionen genomför just nu en granskning av Spelinspektionen. Riksrevisionen ska granska om Spelinspektionens tillsyn över spelmarknaden är effektiv. Resultaten ska presenteras i september 2024.

Riksrevisionen skriver att Spelinspektionens tillsyn är avgörande för att målet med omregleringen av spelmarknaden från 2019 ska uppnås. Spelmyndighetens förutsättningar att bedriva tillsyn har förändrats i och med omregleringen.

Se vidare om den svenska spelmarknadens historia sedan 1980-talet.

Källa: Riksrevisionen.se

Dussintals europeiska städer kan nå netto noll koldioxidutsläpp under de kommande 10 åren genom att införliva naturen i sin infrastruktur, enligt en ny studie från bland annat KTH.

Studien har precis publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change och visar hur städer kan orkestrera ett brett utbud av gröna lösningar som parker, gatuplanering och takträdgårdar för att inte bara fånga upp koldioxidutsläpp, utan också hjälpa till att minska det.

Studien har genomförts av forskare från Sverige, USA och Kina. Den rekommenderar de mest effektiva metoderna för naturlig kolbindning i 54 städer i EU, och visar hur en blandning av dessa steg tillsamman med andra klimatåtgärder kan göra det möjligt för städer att nå netto noll koldioxid och faktiskt minska utsläppen med i genomsnitt 17,4 procent.

Se ”Contribution of prioritized urban nature-based solutions allocation to carbon neutrality”, Nature Climate Change, DOI: 10.1038/s41558-023-01737-x

Källa: KTH 13 nov 2023

In a discovery that concludes an 80-year quest, Stanford and University of California researchers found evidence of particles that are their own antiparticles. These ’Majorana fermions’  could one day help make quantum computers more robust.

In 1928, physicist Paul Dirac made the stunning prediction that every fundamental particle in the universe has an antiparticle – its identical twin but with opposite charge. When particle and antiparticle met they would be annihilated, releasing a poof of energy. Sure enough, a few years later the first antimatter particle – the electron’s opposite, the positron – was discovered, and antimatter quickly became part of popular culture.

But in 1937, another brilliant physicist, Ettore Majorana, introduced a new twist: He predicted that in the class of particles known as fermions, which includes the proton, neutron, electron, neutrino and quark, there should be particles that are their own antiparticles.

Now a team including Stanford scientists says it has found the first firm evidence of such a Majorana fermion. It was discovered in a series of lab experiments on exotic materials at the University of California in collaboration with Stanford University. The team was led by UC-Irvine Associate Professor Jing Xia and UCLA Professor Kang Wang, and followed a plan proposed by Shoucheng Zhang, professor of physics at Stanford, and colleagues. The team reported the results July 20 in Science.

“Our team predicted exactly where to find the Majorana fermion and what to look for as its ‘smoking gun’ experimental signature,” said Zhang, a theoretical physicist and one of the senior authors of the research paper. “This discovery concludes one of the most intensive searches in fundamental physics, which spanned exactly 80 years.”

Källa: Stanford

Den 13 till 19 november möts världens länder i Nairobi för den tredje förhandlingsrundan av fem för att få till ett globalt avtal mot plastföroreningar.

En risk är att avtalet kommer att urvattnas av länder som inte är villiga att ta tag i grundproblemet: den ökande plastproduktionen. Det menar Lundaforskare som har följt de pågående förhandlingarna på nära håll.

Varje år hamnar 5–13 miljoner ton plastavfall i haven. Utan effektiva åtgärder förväntas utsläppen i haven tredubblas till 2040. 

Under mötet ska länderna diskutera vad avtalet konkret ska innehålla, baserat på det utkast som har cirkulerats innan mötet, det så kallade zero draft.

– Här finns det en oro för att vissa länder åter ska vilja öppna upp diskussioner om formalia och beslutsprocessen för själva avtalet, något som höll på att omkullkasta det senaste mötet i Paris i våras, säger Fredric Bauer, biträdande universitetslektor vid Miljö- och energisystem vid Lunds universitet.

Källa: Lunds universitet

NATO Science and Technology Organization (STO) är Natos egen organisation för forskning. Nyligen släppte organisationen en rapport om att hantera militära motståndare på långa avstånd och hindra deras förmåga från att angripa.

Rapportförfattarna är från Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Sverige och USA. De svenska författarna kommer från forskningsorganisationen FOI.

Rapporten heter Analysis of Anti-Access Area Denial (A2/AD) Assessing the Consequences – Addressing the Challenge.

Rapporten går igenom olika scenarier och tekniska spelkort som studien använt vid ett krigsspel där inbjudna deltagare agerade.

Delar av rapporten är hemligstämplad men tanken är att militära beslutsfattare genom de rekommendationer som föreslås i rapporten ska få bättre förmåga att hantera A2/AD-hot.

En definition av A2/AD är förmågan att på avstånd hindra en motståndare från att uppträda i ett geografiskt område. Till exempel att med hjälp av uthållig spaning ge tidig förvarning om att något är på gång och med långdistansrobotar bekämpa motståndarens enheter långt innan de kan nå sina mål.

– Genom att ha en forskargrupp från sex olika nationer fick vi en bredd som hade varit svår att nå om varje land hade gjort sin egen rapport, säger Eva Dalberg, som är 1:e forskare på FOI, som var ordförande för studien och en av författarna till rapporten, tillsammans med forskningsledaren Andreas Hörnedal.

Sverige är inte ännu Nato-medlem. Men redan nu medverkar Sverige i drygt 120 STO-aktiviteter. Sverige är nämligen en av bara fem nationer som har status som Enhanced Opportunity Partner i Nato. Övriga nationer är Australien, Georgien, Jordanien och Ukraina. Cirka 80 procent av de svenska deltagarna kommer från svenska myndigheter, av dessa är merparten FOI-medarbetare.

Källa: FOI

Varför uppstår det en så hätsk kritik från vissa massmediafolk när en grupp journalister och dykare lovordas för sina insatser när de har gjort nya upptäckter kring Estonias förlisning?

Att misstänkliggöra dem som lägger ner tid, kraft och pengar på att fortsätta att undersöka vad som faktiskt orsakade katastrofen gör åtminstone mig fundersam.

Vad är då syftet med dessa utfall? Är det att torgföra att Estoniakatastrofen är färdigutredd och att istället insinuera att fler granskningar enbart bidrar till att skapa myter och konspirationsteorier.

Slutsatsen tycks då vara att vi ska lägga Estoniakatastrofen till handlingarna för gott.

Men bakgrunden till det fortsatta intresset för Estoniakatastrofen är ju att många människor fortfarande är frustrerade inför de förklaringar till katastrofen som har presenterats och att många frågor kring händelsen faktiskt fortfarande är obesvarade.

Det är ganska många i Östersjöområdet, svenskar och balter, som fortfarande anser att det som hände vid Estonias förlisning faktiskt kräver ytterligare granskning. Det här kan naturligtvis göras på olika sätt.

Efterforskning och granskning kräver ju också att man börjar med att ställa frågor. Förhoppningen är att få svar. Men det är ju inte något man kan vara säker på. Men frågorna måste ställas.

Vilka är då dessa aktörer? Det finns en rad aktörer med olika intressen som är engagerade i Estonias öde.

Det handlar inte minst om experter inom olika områden, men också om forskare, myndigheter, intresseorganisationer, anhöriga, massmedia och även vanliga tyckare.

Vilken är deras agenda? De har ju olika utgångspunkter.

Kenneth Leverbeck redaktör oktober 2023

Se också Åklagaren lägger ner förundersökning av Estoniakatastrofen

Nya kunskaper från hjärnforskningen om arbetsminnets uppbyggnad kan leda till utvecklingen av en artificiell intelligens med en kognitiv förmåga som liknar den hos människan.

Forskare från Massachusetts Institute of Technology, Karolinska Institutet och KTH har lyckats visa hur våra hjärnor organiserar och hanterar uppgifter mycket mer effektivt än vad man först trodde.

Dessa insikter har potential att påverka den redan snabba utvecklingen inom artificiell intelligens, menar forskarna. Resultaten från deras studie presenterades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

”Spatial computing” används för dynamisk information

Tänk dig att någon visar dig ett korttrick. Enskilda kort byts ut, men du kommer ändå omedelbart kunna identifiera mönstret för spelets regler. Detta beror på vår hjärnas förmåga att dra generella slutsatser även om vissa detaljer förändras.

– Våra hjärnor gör det möjligt att agera intelligent och flexibelt anpassa oss även om vissa detaljer är helt nya för oss, förklarar Pawel Herman, lektor på KTH och medförfattare till studien.

Genom en process, som forskarna beskriver som ”spatial computing”, släpper eller plockar hjärnan upp dynamiskt information från olika platser i den prefrontala cortex.

– Vi fann att det inte är innehållet som avgör var informationen finns lagrat i hjärnans nätverk, utan hur och när informationen behövs för att utföra en uppgift, säger Pawel Herman.

De har hittat en pusselbit kring den kognitiva förmågan

Hur man utför en uppgift är oberoende av minnesspecifika egenskaper. Eftersom minnesobjekten finns på olika ställen kan hjärnan fritt växla och arbeta med dem utan störningar.

Det innebär att den mänskliga hjärna kan anpassa sig till snabba förändringar utan att tappa fokus på huvuduppgiften.

– Vi har hittat ännu en liten pusselbit när det gäller hjärnans fantastiska kognitiva förmåga, säger Pawel Herman.

Pawel Herman och hans kollegor analyserade inspelningar av hjärnans kortikala aktivitet från fem rhesusapor som fick en rad arbetsminnesuppgifter. De implanterades med så kallade Utah-arrayer, som används flitigt inom neurovetenskapen för att undersöka elektriska signaler som genereras av nervceller i hjärnan.

Snabbare forskning om artificiell intelligens

Resultaten ger inte bara nya insikter om hur det mänskliga sinnet fungerar, utan kan också påskynda utvecklingen av artificiell intelligens.

Med den snabba utvecklingen inom AI-chatbots är vetenskapen nu ett steg närmare att utveckla maskiner med kognitiva förmågor som liknar människans.

– Det här ger ett spännande men samtidigt skrämmande perspektiv. Den här forskningen erbjuder en unik möjlighet att se på AI ur ett nytt perspektiv, att få maskiner att resonera på liknande sätt som vi människor gör, konstaterar han.

– Men samtidigt bör vi tänka noga efter hur vi ska går vidare. Vi måste fundera på hur vi ska närma oss problemet med människoliknande eller till och med övermänsklig intelligens, avslutar Pawel Herman.

Källa: KTH 2023-06-12

Moraliska aspekter och intuition är några av de saker som ett säkert datasystem måste klara av i framtiden. Det anser Erik Sandewall, AI–forskare och professor emeritus vid Linköpings universitet.

Erik Sandewall kom till Linköpings universitet som ny professor 1975. Han var med och grundade institutionen för datavetenskap (IDA) i sin nuvarande form sedan 1983.

Han började på Stanford University som doktorand redan 1966. Handledare var professor John McCarthy, känd för att ha myntat begreppet Artificial Intelligence (AI).

Enklare system gjordes på MIT och Stanford redan då. De påminde lite om Googles ”Siri”. Där fanns bland annat ett system som hette ”Eliza”, utvecklat av Joe Weizenbaum.

Erik Sandewall understryker att intelligens är något mycket komplicerat. Ändå är det lockande att tänka sig att datavetenskapen skulle kunna återskapa intelligens.

− Problemet är att intelligens är så mycket mera komplicerat än ChatGPT som just nu beskrivs som någonting väldigt intelligent.

ChatGPT använder AI-teknik och förmågan att hantera stora mängder information. Den plockar ihop något som låter vettigt. Men det går inte att dra slutsatsen att sådant system är intelligent i generell bemärkelse.

AI-system handlar istället om vissa aspekter av intelligens och viss inlärning. Men riktigt+ intelligent beteende innebär också att man kan dra slutsatser och göra bedömningar utifrån enskilda situationer.

Om man ser intelligens hos människor som exakt detta, då finns inte några skäl till att man inte på längre sikt kan få datorsystem att göra på motsvarande sätt, enligt Erik Sandewall.

Men samtidigt återstår det svåra begreppet intuition.

Människor har förmåga att komma till slutsatser och att göra bedömningar utan resonera, och utan att härleda till några abstrakta principer.

-Det kan vara en kombination av slutsatser. Det säger bara klick! Den typen av intuitivt beteende tycks vara en viktig del av vår moraliska kompass.

Ett datasystem måste i någon bemärkelse förstå de uppdrag den ska utföra, då ingår ofta moraliska aspekter. En slutsats kan inte enbart vara ytlig: ”Du får inte göra si, du får inte göra så”. En AI måste också kunna värdera sina slutsatser i förhållande till olika moraliska principer.

Många tänker inte på att AI-teknik enbart är en samling av olika tekniker, som exempelvis inlärning, mönsterigenkänning och hantering av stora datamängder. Varje förmåga för sig kan fungera utmärkt för sitt ändamål. Men det är hittills ingen teknik som kommit nära en kombination av människohjärnans alla förmågor.

Försöken att kategorisera alla förmågor slutar oftast i att det blir för mycket att ta hänsyn till. Varje förmåga för sig går att dela upp och testa. För några år sedan talade man om AI som en ”big switch” där man bara kopplade in en förmåga i taget.

Samtidigt är det väldigt lätt att tänka sig fall där en AI behöver granska flera förmågor samtidigt. Hos människan är det här en komplex situation.Det är oklart hur mänskliga förmågor hänger samman och hur de samverkar i hjärnan.

Källa: Linköpings universitet, 20 sept 2023

Kriminaliteten inom byggbranschen är ett stort problem men den är svår att komma åt. Den skyddas av den svenska sekretesslagstiftningen. Detta enligt en rapport från KTH.

Skatteverket varnar för att situationen kan urarta om inget görs. Myndigheten pekar på att det är svenska offentlighets- och sekretesslagen som gör det svårt för svenska myndigheter att upptäcka brotten.

Forskaren Tord af Klintberg tillsammans med professor Folke Björk vid avdelningen för hållbara byggnader på KTH har i en rapport visat att svenska myndigheter har svårt att komma åt kriminella i byggbranschen. Detta beror främst på att sekretesslagen hindrar effektiv brottsbekämpning.

I rapporten lyfts skillnaden mellan hur Finland hanterar byggkriminaliteten. Skillnaden är att i Finland kan Skatteförvaltningen, dvs den finska motsvarigheten till Skatteverket, samarbeta med olika enheter inom myndigheten.

Svenska myndigheter däremot agerar separat. Graverade uppgifter som Skatteverket upptäcker om enskilda individer eller företag får verket inte dela med sig av exempelvis till Migrationsverket, Försäkringskassan eller Arbetsmiljöverket.

Enligt svensk sekretesslagstiftningen får inte myndigheter löpande dela sekretessbelagda uppgifter mellan varandra. För att göra detta krävs speciella undantag och det räcker inte med en misstanke om att ett företag eller en person är kriminell.

Källa: KTH

Många människor gör motstånd mot åtgärder som ska skydda dem mot klimatrisker? Det visar en studie från Lunds universitet som har kartlagt var, och i vilka sammanhang, olika grupper motsätter sig klimatanpassningar.

Studien har identifierat olika sorters motstånd; från det högljudda och organiserade som exempelvis öppna protester och rättsprocesser, till det vardagliga och tysta, som att kringgå lagen eller förlöjliga anpassningsåtgärder.

Det är forskaren Ebba Brink, postdoktor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS som tillsammans med forskarna Ana Maria Vargas Falla och Emily Boyd har undersökt människors motstånd mot klimatanpassningar i 56 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2009 och 2019.

Motstånd i landsbygdssamhällen, mot omlokalisering och infrastruktur

De flesta artiklarna i kartläggningen fokuserade på landsbygdssamhällen. I Moçambique, Tanzania, Spanien och USA motsatte sig människor exempelvis omlokalisering, införandet av nya, torktåliga grödor eller andra förändringar i sättet att försörja sig som ålagts av regeringar för att rusta mot torka och översvämningar.

I informella bosättningar i städer i Afrika, Latinamerika och Asien protesterade invånare mot klimatmotiverade vräkningar från flodslätter eller kustområden, och flyttade i tysthet tillbaka till sina hem efter att ha blivit omlokaliserade.

Boende på öar i Stilla havet som hotas av havshöjning gjorde motstånd mot policybegrepp som ”klimatflyktingar” och ”sjunkande öar”.

De ansåg att begreppen var ett sätt att förminska problemen och att de flyttade fokus från de aktörer som har bidragit till klimatförändringarna.

I andra fall, i Mexiko, Peru och i Sverige, gjorde folk, ofta medelklassen, motstånd genom att protestera mot infrastruktur och lagar som syftade till att skydda deras samhällen från översvämningar och andra klimateffekter. 

Studien visar att motstånd förekommer globalt och tar sig många former. Det kan vara ett legitimt sätt för människor att uttrycka sitt missnöje eller söka upprättelse när planerare eller politiker ignorerar att åtgärder kan ha negativa bieffekter.

– Tysta former av motstånd är vanligare för de utan makt och pengar, som exempelvis de bönder som valde att bara använda klimattåliga grödor på vissa delar av sin mark i Tanzania, säger professor Emily Boyd, föreståndare för LUCSUS.

Klimatanpassning ignorerar sociala och historiska sammanhang

Vad som motiverar dessa motståndshandlingar är, enligt forskarna, ofta bristande politisk representation, och att institutioner och regeringar misslyckats med att ta itu med de faktorer som ligger bakom människors sårbarhet för klimateffekter.

Många åtgärder ignorerar sociala och historiska sammanhang, som förtryck och kolonialisering, vilket kan påverka människors vilja att lämna sina hem eller förändra sitt sätt att leva. I strid med forskningen implementeras alltför många initiativ med en uppifrån-och-ner-ansats som har som mål att skydda befintliga ekonomiska intressen.

Även motstånd mot projekt utformade i samråd med lokala grupper

Studien fann också motstånd mot klimatanpassningsprojekt som ämnade utforma lösningar tillsammans med lokala grupper och samhällen. Forskarna menar att detta kunde bero på att deltagarna inte höll med om anpassningens inriktning (till exempel att byta matgrödor, arbeta gratis eller främja kvinnors ekonomiska frigörelse) eller att de fann att deltagandeprocessen i sig inte gick rätt till.

I sådana fall, där lokala eliter ’kapade’ samverkansprocesser och uteslöt mer marginaliserade röster, visade människor sitt tysta motstånd genom att baktala projektet, hoppa av, eller oinbjudna delta i möten.

Källa: Lunds universitet 15 augusti 2023

Dagens energidebatt är polariserad. Vindkraft ställs mot kärnkraft, uttryck som planerbar ställs mot icke planerbar energi. Det menar forskare på Chalmers.

I en nyligen publicerad forskningsrapport visar de att en ökad elektrifiering i samhället går att klara med en stor andel vind- och solkraft. Om systemet kombineras med åtgärder för flexibilitet. Den behövs både med och utan kärnkraft.

I rapporten ”Ett framtida elsystem med och utan ny kärnkraft – vad är skillnaden?” jämför Lisa Göransson, docent i Energisystem, och Filip Johnsson, professor i Energisystem och programchef, Mistra Electrification, hur tre olika elsystem för Sverige kan möta efterfrågan på el och uppfylla klimatmålen och industrins elektrifiering.
Om Sverige ska lyckas med elektrifieringen handlar det om att undanröja olika barriärer för att bygga ut ny elproduktion oberoende av kraftslag.

Bakgrunden till studien var att forskarna upplevde att kunskap och förståelse saknades om hur ett elsystem med stor andel förnybar elproduktion kan se ut och fungera.

– Med rapporten vill vi skapa en bättre förståelse runt de här frågorna, säger Lisa Göransson.

Forskarna upplevde att det fanns orimliga förväntningar på vad ny kärnkraft skulle innebära för det svenska elsystemet, som att den exempelvis skulle föra oss tillbaka till 90-talets stabila och låga elpriser.

– Den energipolitiska debatten har hamnat i en polarisering mellan vind- och kärnkraft, vilket är något av en icke-fråga eftersom kraftslagen har olika förutsättningar. Vindkraft, speciellt landbaserad, kan byggas ut redan nu medan kärnkraft tar längre tid att få fram. Dessutom är kostnaderna för kärnkraft osäkra i dagsläget, säger Filip Johnsson

I debatten har det låtit som att det finns två olika vägar fram, menar forskarna. En väg med mer planerbar elproduktion – underförstått där vi får ett stabilt elsystem med små elprisvariationer – och ett system med en massa vindkraft då elpriserna kommer att variera kraftigt. Studien visar att oberoende om Sverige har kärnkraft eller inte så kommer vi att få samma utmaningar och möjligheter.

– Det gemensamma, menar Filip Johnsson, är variationer i elpriset och behov av flexibilitet på användarsidan. Det senare ger också stora möjligheter till att skapa ett modernt elsystem som tillvaratar all el som produceras i vindkraftverk.
– Till exempel i form av smart laddning av elbilar, vätgaslagring för industrin och smart styrning av värmepumpar för uppvärmning. Här finns stora möjligheter men vi har hittills nästan inte infört något av detta i större skala, säger Filip Johnsson.

Källa: Chalmers tekniska högskola