Tinande permafrost frigör allt mer växthusgaser

 

Arktis blir allt varmare. Forskare arbetar för att förstå hur den globala uppvärmningen kan leda till ökade utsläpp av växthusgaser från tinade permafrost. Ett internationellt forskarteam sammanfattar de nya rönen i tidskriften Nature.

Teamets studier visar att den tinande permafrosten inte kommer orsaka ome­delbara klimateffekter. Men fors­karna poängterar att bety­dande mängder växthusgaser väntas frisläppas över kommande årti­onden och för en lång tid fram­över.

Permafrosten kan liknas vid en stor frys som bevarat material i årtusenden. Den globala upp­värm­ningen har då samma effekt som att dra ut sladden.

-Det organiska kolet i marken börjar nedbrytas vilket leder till ökad produktion av växthusgaser, sä­ger Gustaf Hugelius, forskare vid insti­tutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, och med­författare till artikeln i Nature.

Forskarnas resultat visar att en del av det frusna kolet väntas tina och sedan successivt frisläppas som kol­di­oxid eller metan. Klimateffekten av detta kommer inte vara omedelbar men väntas vara betydande under det kommande århundradet och kommer fortgå under en mycket lång tid. 

Källa: Stockholms universitet

Kycklingdiet istället för biff bättre för klimatet

Nötkött på matbordet är en av de stora klimatbovarna. Men man måste inte bli vegan för att klara miljömålen. En kost som innehåller proteiner från fågel, är ett smart och billigt sätt att minska vår klimatpåverkan.

Det är slutsatserna i David Bryngelssons doktorsavhandling om markanvändning och klimatföränd­ringar, från den 18 mars vid Chalmers tekniska högskola.

De senaste 20 åren har svenskarna ökat sin nötköttskonsumtion med över 50 procent. Ännu är vi in­te ifatt USA men trenden går mot allt allt fler människor äter allt mer nötkött. En trend som går stick i stäv med målet att begränsa temperaturökningen till 2 grader.

Boskapsuppfödning står redan idag för hela 15 procent av de klimatgaser som vi människor ger upphov till. Den kost vi är vana vid i Sverige och i andra rika länder är helt enkelt inte är förenlig med klimatmålen, säger David Bryngelsson.

Man kan ha etiska invändningar mot kycklingindustrin, menar han, men klimatvinsten med kyck­lingdiet kvar­står även med mer djurvänliga produktionsmetoder. Tekniska förbättringar i produk­ti­ons­kedjan kan i viss mån minska matsektorns klimatpåverkan men trots det ger nötdjur mest mil­jö­proble­m.

Det är svårt att ändra på att nötdjur kräver mycket mat och att de släpper ifrån sig metangas. Dess­utom skövlas idag stora arealer skog för att ge plats åt den ökan­de mängden köttdjur, vilket också drabbar klimatet.

Källa: Chalmers tekniska högskola

Om design på Kulturhuset

Några bilder från Nationalmuseums utställning på Kulturhuset i Stockholm – Subjektiviteter ut­vald design – 6 feb-22 mars.

[flagallery gid=6]

Utställningen handlade om högst personliga och subjektiva val och visade ett tvärsnitt av svensk design. Föremålen var utvalda  av Nationalmuseum och ett tjugotal svenska formgivare.

Foto/Kenneth Leverbeck

 

Rysk syn på krigföring med informationsteknologi

I den ryska synen på modern krigföring väger informationskrigföringen tungt. Det moderna, allt di­gi­talare medielandskapet och den snabba utvecklingen inom informations- och kommunikations­tek­nologierna har skapat en ny spelplan.

– I den ryska doktrinen är informationskrigföringen inte bara de ryska väpnande styrkornas ansvar. Tvärtom så anser ryska militärteoretiker att alla statens resurser ska samordnas för att påverka mot­ståndaren, konstaterar Ulrik Franke, forskare vid FOI och författare till rapporten War by non-mili­ta­ry means: Understanding Russian information warfare.

Enlig rysk doktrin och militärteori ska informationskrigföringen pågå kontinuerligt, såväl i fred som i krig. Ett exempel på en fredstida aktivitet är övningsmönstren för ryska militära flygplan. Agg­res­siv flygning kan sända budskap om rysk styrka, målmedvetenhet och militär förmåga.

– Det är också slående hur politiserad informationskrigföringen blivit. I den ryska militärteoretiska debatten är numera regimens säkerhet det överordnade målet. I demokratier är regeringars popu­la­ritetssiffror ingen nationell säkerhetsfråga, men det är precis det vi nu ser hända i Ryssland, säger Ulrik Franke.

Den ryska synen på informationskrigföring påverkas också av uppfattningen att världen är ett noll­summespel, där globalisering anses minska den ryska säkerheten och Ryssland ligger efter väst­värl­den när det gäller teknologisk utveckling.

Källa: FOI

Snart laddas elbilen via elektrisk asfalt

Elektrisk asfalt KTHDagens elbilar kan köra begränsade sträckor utan att behöva laddas, i snitt cirka 17 mil. Det har gi­vit upphov till begrepp som räckviddsångest och kan utgöra en käpp i hjulet för elbilarnas fram­fart.

Det här har uppmärksammats av KTH-forskarna Nicole Kringos och Feng Chen. De arbetar med att lösa de frågor som finns runt hur själva asfalten kan elektrifieras. Det vill säga att se till att elbilar kom­mer att kunna laddas trådlöst samtidigt som de körs.

Vår forskning handlar inte om elektriska vägar i form av räls eller spår i vägbanan, utan allt är in­bäddat i asfalten, berättar Nicole Kringos, universitetslektor och vetenskaplig ledare för kom­petens­forskningscentret Road2Science på KTH.

Teknikkomponenterna i sig existerar till största delen redan men det finns en rad mycket intressanta spörsmål som kräver svar. Men vad händer när sensorer är inbakade i vägbanan? Hur stort avstånd får det lov att vara mellan bil och asfalt? Och hur lagar man asfalten när den går sönder om det finns elektronik i den?

-Frågan är om vi komma fram till nya typer av material för så kallade eRoads. Det måste dessutom vara sä­kert för djur och människor att vistas på vägarna, säger Nicole Kringos.

På bilden ovan syns en av de asfaltbitar med elektrisk ledning i som KTH-forskarna laborerar med. Bild/KTH.

Källa: KTH

”Svenska rymdäventyr”

Sverige är ett rymdland att räkna med. Svenska ingenjörer och forskare ligger i framkant på många områden inom rymdverksamheten. I den nya boken ”Svenska rymdäventyr – många fler än du anar” kan du läsa om dem och deras bedrifter.

Till exempel uppfinningen av det första miljövänliga raketbränslet och konstruktionen av sju avan­cerade satelliter och en svenskbyggd månsond.

På Europas största rymdraket finns vitala svenska delar. Svenska instrument finns på satelliter som ligger i banor runt Mars, Venus och Saturnus – nu också runt en komet. Merkurius och Jupiter står på tur.

Upprinnelsen till boken var avsaknaden av en populärvetenskapligt skriven bok som ger en översikt över vad Sverige faktiskt gör och har gjort i rymden.

”Svenska rymdäventyr” är beställd av Rymdstyrelsen, skriven av journalisten och författaren Börje Lundberg och utgiven av Trafik-Nostalgiska Förlaget.

Källa : Rymdstyrelsen

En förarlös bil kan ersätta 14 personbilar

De 136 000 bilar som varje dag trafikerar Stockholmsområdet skulle kunna ersättas av 9 700 själv­körande bilar. Det framgår av ett examensarbete från KTH.

Med hjälp av simuleringar har forskare visat hur förarlösa fordon kan ersätta per­sonbilar. En förar­lös bil på 14 vanliga blev resultatet.

En flotta med förar­lösa elbilar kommer att vara en viktig pusselbit i framtidens hållbara trans­portsystem, säger Pierre-Jean Rigole. som arbetar vid KTH:s centrum för trafikforskning.

Pierre-Jean Rigole beskriver den förarlösa bilen som den ”smarta bilen”, lika revolutionerade som den smarta telefonen. Den kommer att revolutionera bilägandet, leda till smidigare trafik med färre olyckor och fri­göra mycket värdefullt utrymme i städerna som idag ockuperas av par­kerade bilar

Förutsättningen är dock att resenärer i genomsnitt accepterar 13 procent längre restid och en vän­tetid på sex minuter innan den självkörande bilen dyker upp utanför porten. En ökad vänte­tid kan vara acceptabel, åtminstone vintertid, då en hel del bilförare exempelvis slipper skrapa bilru­torna.

En förutsättning för att ett förarlöst fordon ska skulle kunna ersätta 14 bilar är att människor går med på samåkning. Vi tar bara hänsyn till bilbaserad arbetspendling och inte omflyttningar från kol­lektivtrafik eller långresor, säger Wilco Burghout, föreståndare på KTH:s centrum för tra­fik­forsk­ning.

Källa: KTH

FOI ska sätta stopp för hemmagjorda bomber

Självmordsbombaren i Stockholm, Anders Bering Breiviks bomb i Oslo och bombdåden vid Boston Marathon – i samtliga fall användes hemmagjorda bomber, som blir allt vanligare vid terrorattentat.

I ett nytt projekt fortsätter FOI (Totalför­svarets forskningsinstitut) sin forskning för att förhindra att vanliga produkter kan användas som sprängmedel.

– Genom att förändra kemiska egenskaper i dagligvaror kan vi göra så att de inte längre kan använ­das som sprängmedel, säger Malin Kölhed, forskningsledare vid FOI.

Processen som används (inhibering) ska förhindra användning av dagligvaror för till­verkning av hem­ma­gjorda bomber. Men utan att metoden påverkar användning av produkterna eller ger andra bieffekter.

– Inhiberingen kan exempelvis aktiveras när man försöker koncentrera upp ett ämne. Det är viktigt att det vi tillsätter inte är farligt för människor och miljön, säger Malin Kölhed.

Syftet med projektet är också att öka kunskapen om garagetillverkning, liksom recept, metoder och instrument.

Kunskaperna ska sedan delas med bland andra polis och lagstiftare så att de ska kunna agera med vetenskapligt verifierade fakta som grund.

– Under projektet kommer vi att testa Breiviks tändkedja och se hur lätt den är att återskapa, Säger Malin Kölhed.

Inom ramen för projektet kommer FOI även att analysera rester från tillverkningen av de hemmagjorda bomber.

Efter bombdåden i London 2005 hittades många kemiska spår. I vår forskning syftar allt till att göra det svårare för terrorister att lyckas med tillverkningen och detoneringen av sina bomber och att ge polisen större möjligheter att upptäcka misstänkta bombfabriker i tid, säger Malin Kölhed.

Källa: FOI

Studenter tillverkade mjöl av ratade bananer

Merparten av den importerade frukten anländer till Helsingborgs hamn. Där slängs varje år mäng­der av söta, brunfläckiga bananer eftersom grossister vet att konsumenter ratar dem.

Nu har några civilingenjörsstudenter i livsmedelsteknik vid Lunds tekniska högskola upptäckt att frukt, med skalet kvar, fungerar utmärkt att malas ner till ett mjöl.

Det här mjölet är lite sött och aromatiskt och kan ersätta vanligt vetemjöl i bakverk. Det är också glutenfritt, säger studenten Nathalie Knopp. 

Utöver inslag av mild banansmak smakar mjölet som en vanlig kladdkaka. Eftersom det är lite sött kan man också ha det som pulver, och strö över en frukt­sallad och andra des­ser­ter, föreslår studen­terna.

Studenterna har också labo­rerat med andra används­ningsområden. De har tillverkat en pasta av mjö­let. För att tillverka mjö­let har studenterna kokat, torkat och malt bananerna i nämnd ordning.

Källa: Lunds universitet

Sverige, världens mest extrema land

Det globala forskarnätverket World Values Survey har sedan 1980-talet undersökt människors vär­de­ringar i sex omgångar intervjustudier i totalt 100 länder.

Den senaste mätningen avslutades 2014 och resultatet har bland annat redovisats i en kul­turkarta där Sverige utmärker sig som extrem. Vad innebär det egentligen?

Kartan redovisar några av de frågor som ställs i den omfattande enkät som används i studien, vilka vägts och omvandlats till två skalor.

En skala som mäter synen på livet från ren överlevnad till självförverkligande, och en skala som går från religiösa värderingar och respekt för auktoriteter till sekulära och rationella värderingar.

Sverige i världen Inst f framtidsstudier

Kulturkartan visar vilka länder som värderingsmässigt ligger nära varandra, oberoende av geogra­fin. På så sätt kan man se att Sverige och Japan ligger närmare varandra i vissa avseenden än Sve­rige och Schweiz.

Sverige hittar man i det högra krysset, där också Norge och Danmark ligger. Det är åt det här hållet de flesta länder har tenderat att röra sig sedan mätningarna började.

Det denna placering säger om svenskarna är bland annat att Gud inte har någon naturlig plats i vår vardag, att vi inte ifrågasätter homosexualitet och abort, och att vi litar på andra.

Källa: Institutet för Framtidsstudier

 

Universiteten präglas av specialisering som ris­ke­rar att slå över i isolationism

Bok januari 28 janSamspel mellan biologi och kultur är centralt för den vetenskapliga kunskapen om människan och bör genomsyra såväl biologiska som samhällsvetenskapliga utbildningar, skriver Jonas Olofs­son, docent i psykologi, och Johan Örestig, fil. dr. i sociologi, i sin bok.

Med sin bok ”Evolutionsteori och människans natur” vill forskarna bi­dra till att överbrygga olika kulturer inom forskningen genom att ge naturvetare, samhällsvetare och humanister en gemensam kunskapsbas i evolutionsteori, genetik, neuropsykologi och biolo­giskt inspirerad samhällsforskning.

Jonas Olofsson och Johan Örestig anser att den svenska universitetsvärlden idag präglas av en hög grad av specialisering, vilket ris­ke­rar att slå över i isolationism. Det har gjort att vi halkar eft­er i förståelsen av hur män­ni­skans biologi samspelar med hennes so­cia­la, kulturella och psykologiska erfarenheter. Särskilt påtagligt är att det biologiska perspektivet är från­varande inom svensk huma­niora och samhälls­vetenskap, skriver de.

Enligt forskarna fortsätter svenska högskoleutbildningar i hög grad att reproducera de ”två kultu­rer” som beskrevs av C.P. Snow på 1950-talet. Utbildningssystemet producerar därmed biologer, hjärn­forskare och psyko­loger som ofta saknar en god förståelse för sina ämnens historiska ut­veck­ling och samhälleliga roll, och dessutom samhällsvetare och humanister med svaga kunskaper om evo­lu­ti­ons­teori, genetik och neurovetenskap.

ForskarVärlden.se

Ozonskador för miljoner kan undvikas om klimatmålen nås

Marknära ozon orsakar stora kostnader i Sverige genom skador på jordbruksgrödor och skog. En studie från IVL Svenska Miljöinstitutet visar att dessa skador sannolikt kan undvikas om vi min­skar utsläppen av växthusgaser.

– Sedan drygt tjugo år tillbaka ser vi en minskning av de högsta ozonhalterna i södra Sverige och norra Europa, sannolikt till följd av framgångsrika utsläppsåtgärder. Däremot har vi tyvärr fått allt högre bakgrundshalter av ozon över hela norra halvklotet, säger Per-Erik Karlsson, forskare IVL Svenska Miljöinstitutet.

Marknära ozon bildas genom reaktioner mellan luftföroreningar som kväveoxider och kolvä­tefö­re­ningar som drivs av energin i solljuset. Trafik- och energisektorn står för stora delar av utsläppen av ozonbildande ämnen. De globala bakgrundshalterna påverkas av ozonbildande utsläpp över he­la norra halvklotet.

Det finns inte mycket vi kan göra i Sverige för att påverka dessa halter. Om vi däremot både i Eu­ropa och globalt lyckas minska utsläppen av växthusgaser och därigenom också ozonbildande äm­nen kraftigt till 2050 kommer vi kunna undvika ozonskador på växtligheten i Sverige till ett vär­de av i storleksordningen 900 miljoner årligen.

– Det betyder omvänt att marknära ozon kommer fortsätta vara ett allvarligt problem om utsläp­pen inte minskar, säger Per-Erik Karlsson.

Klimatförändringarna leder till både längre växtsäsong och högre temperaturer. Båda dessa fak­torer ökar växternas ozonupptag och därmed skadorna, vilket leder till minskade skördar. Produktionen av ozonkänsliga grödor som vete och potatis har redan minskat på grund av de höga ozonhalterna i Europa.

Utöver skador på växtligheten kan höga halter av marknära ozon påverka människors hälsa och bland annat orsaka andningssvårigheter. Därför mäter IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Naturvårdsverket ozonhalterna över hela landet timme för timme genom den så kallade Ozonjou­ren. Om nivåerna överskrider en viss nivå varnas allmänheten via lokalradio och text-tv.

Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet

Fortsatt intresse för olja och gas i Arktis

Frågan om framtiden för Arktis diskuterades nyligen på Arctic Frontiers i Tromsö. Det är en årlig mö­tes­plats för politiker, fors­ka­re och näringsliv.

Isavsmältningen i Arktis går olika snabbt i olika delar av regionen och även bedömningar av risker och lön­sam­het skiljer sig mellan de olika aktörerna.

Arktis är rikt på energiresurser och kommer att spela en viktig roll i den globala energiförsörj­ningen inom överskådlig framtid, enligt många branschanalytiker.

Den globala efterfrågan på energi ökar, samtidigt som världens länder siktar på att minska nivån på koldi­oxid­utsläppen.

En viktig utmaning för mänskligheten är hur energipotentialen i Arktis kan utnyttjas på ett hållbart och säkert sätt, bå­de lokalt och som global resurs.

Fossil bränslen förväntas förbli framträdande energikällor under lång tid framöver medan för­ny­bar energi fortfarande kan beskrivas som ”på upp­gång”.

Mycket av klimatförändringen ”öppnar upp Arktis” för företagen, och ses som en grundläg­gan­de utmaning för dem att utveckla olje- och gasproduktionen i regionen.

Pågående förändringar och turbulens på den globala geopolitiska scenen kan dessutom påverka Arktis roll som energileverantör.

Den officiella stånd­punkt hos de arktiska kuststaterna är att världen behöver mer energi och att Ark­tis ses som ett lågkonfliktområde som kan ge energi till världen.

De flesta miljöaktivisterna menar däremot att oljan och gasen i Arktis bör lämnas kvar i marken, bå­de av lokala och globala miljö- och säkerhets­skäl.

Både Ryssland och Norge satsar stora statliga resurser. För Ryssland handlar insatserna om en eko­nomisk nöd­vän­dighet men för Nor­ge mer av skäl som har med ”Good Governance” att göra.

USA och Kanada låter främst det privata näringslivet ta hand om investeringsbesluten under min­d­re statlig påverkan, varför utvinning sannolikt kommer i ett senare skede i den regionen.

USA och Kanada har mest oljetillgångar i Arktis medan Ryssland och Norge står för omkring två tredjedelar av den arktiska gasen.

Norge och Ryss­land dominerar olja- och gasproduktionen från den arktiska regionen. I väs­ter är Island och Grönland aktiva inom olje- och gasprospek­te­ring.

Grönland kan visa sig ha minst lika mycket olja- och gasfyndigheter som länderna i Nordsjöområdet men då huvudsakligen i havet utmed den östra kusten, som inte blir isfritt ännu på ett tag.

Remi Eriksen, oljeindustriman, arktisk konferens Tromsö 19-21 januari 2015
– Oljeindustrins aktiviteter i i Barents hav innebär mindre risk för förorening än ol­jetransporter till havs. Inga ökade halter av kolväten från olja eller metaller har upptäckts i sediment och ingen på­ver­kan på bottenlevande organismer i Arktis, sa Remi Eriksen, Det Norske Veritas. Foto/Arctic Frontiers.

Industrimannen och representanten för Det Norske Veritas, Remi Eriksen, gav sin syn på vilken roll som oljan och gasen i Arktis kan komma att spela utifrån en global temperatur­ök­ning på 2º C.

– Jag skulle bli förvånad om vi har sett det sista utvecklingsprojektet för utvinning av olja i Barents hav, med eller utan detta klimatperspektiv.

Enligt FN:s klimatpanel (IPCC) har de globala utsläp­pen av koldioxid orsakat en temperaturök­ning i Arktisregi­o­nen som är dubbelt så stor som genomsnittet globalt.

Den ökade temperaturen har minskat snötäcket i Arktis. Men samtidigt har mer is ob­serverats i regi­o­nen de senaste två åren.

Remi Eriksen konstaterade att den globala användningen av fossila brän­slen inte är kompatibel med klimat­målet på 2º C.

– Det behövs nya regler som leder till begränsning av oljeproduktionen – men det är osäkert om des­sa skulle implementeras på ett effektivt sätt.

Enligt FN:s klimatpanel krävs det att den globala uppvärmningen begränsas till under 2º C för att un­d­vika all­varlig inverkan på klimatsystemet.

-Då måste omkring en tredjedel av världens oljereser­ver bli kvar i mar­ken. Från ett mil­jöper­spek­tiv spelar det ingen roll var de fossila resurserna utvinns, sa Remi Eriksen.

Nu har den ökade oljeproduktionen påverkat situationen för Arktis. Fallande oljepriser har lett till att mer ener­gire­surser står outnyttjade i regionen.

Kenneth Leverbeck 22 januari 2015

Arktiska rådet är ett forum för samarbete

Arktiska rådet bildades 1996 och är ett internationellt forum för samarbete mellan regeringar i ark­tis­ka länder och dessutom sex organisationer för ursprungsfolk i den arktiska miljön.

Rådet är engagerat inom miljö och klimat, växt och djurarter, haven, räddningstjänst och havsmiljö, och urbefolkningar.

Medlemsstaterna i rådet är Norge, Danmark, Sveri­ge, Island, Fin­land, Ryss­land, Ka­nada och USA. Rådet har möte vartannat år med närvaro av ländernas utrikes­ministrar.

Rådet har sitt ursprung i Arctic Environmental Protection Strategy (AEPS), som signerades av län­derna på finskt initiativ 1991.

Brist på insyn i bistånd till internationella organisationer

En granskning från Riksrevisionen visar att UD:s hantering av biståndet inte är öppen och trans­parent. Det går inte att bedöma om biståndspengarna går till organisationer som är effektiva och uppnår bra resultat.

Riksrevisionen har granskat förutsättningarna för effektivitet i Utrikesdepartementets hantering av det multilaterala utvecklingssamarbetet, det vill säga bistånd till internationella organisationer.

Under 2013 gick 12 miljarder kronor av Sveriges bistånd till internationella organisationer.

Tre centrala delar i biståndskedjan har granskats – hur besluten fattas, dokumenteras och följs upp.
Granskningen visar att det inte går att förstå varför Sverige betalar en viss summa till en organisa­tion.

Besluten saknar ofta information om bakgrund, motiv och förväntade resultat. Inte heller besluts­pro­cessen är öppen och tydlig. En stor del av pengarna fördelas i en informell process av den poli­tiska ledningen, utan tydlig dokumentation.

Samtidigt är det formella ansvaret delegerat till UD. Detta gör att det blir otydligt vem som ytterst är ansvarig.

Sammantaget försvåras ansvarsutkrä­vande, kontroll och möjligheterna till insyn, enligt Riksre­vi­si­onen.

Dessutom skapas risker i hanteringen när kontrollen och insynen är begränsad. Brister och fel riske­rar att inte upptäckas.

Källa: Riksrevisionen.se

Ett digitalt magasin om aktuell forskning