Villkorat socialbidrag har blivit det i särklass populäraste sättet att bekämpa fattigdom i utveck­lings­länder. Särskilt i Latinamerika har man prioriterat den här typen av hjälpprogram.

Konceptet bygger i korthet på att fattiga familjer får bidrag i utbyte mot att de skickar sina barn till skolan och ser till att de följer statliga hälsoprogram.

Ambitionen är inte bara att lindra den akuta nöden utan också sätta stopp för fattigdom som ofta går i arv från generation till generation.

Men leder detta till att fattigdomsspiralen bryts? Nej, för detta behövs andra mer omfattande insat­ser, menar socio­logen Johan Sandberg.

Johan Sandberg har gjort en genomgång av hur hjälpprogrammen fungerar och även gjort egna fält­arbe­ten i Uruguay och Guatemala.

Hjälpprogrammen är en omistlig inkomst för många familjer men de misslyckas med det långsik­ti­ga målet att bryta mönstret för den sociala ekonomiska utslagningen.

– Det är bara i teorin som ekonomiskt stöd i barndomen i kombination med en fullföljd skolgång leder bort från fattigdom, säger Johan Sandberg.

Kvaliteten på utbildningen är mycket sämre i fattiga områdena än i rika. Dessutom är barnen redan innan skolåldern starkt påverkade av att de växer upp i en miljö med kriminalitet, trångboddhet, låg utbildning, undernäring och hög arbetslöshet.

Källa: Lunds universitet