NATO Science and Technology Organization (STO) är Natos egen organisation för forskning. Nyligen släppte organisationen en rapport om att hantera militära motståndare på långa avstånd och hindra deras förmåga från att angripa.

Rapportförfattarna är från Danmark, Finland, Nederländerna, Norge, Sverige och USA. De svenska författarna kommer från forskningsorganisationen FOI.

Rapporten heter Analysis of Anti-Access Area Denial (A2/AD) Assessing the Consequences – Addressing the Challenge.

Rapporten går igenom olika scenarier och tekniska spelkort som studien använt vid ett krigsspel där inbjudna deltagare agerade.

Delar av rapporten är hemligstämplad men tanken är att militära beslutsfattare genom de rekommendationer som föreslås i rapporten ska få bättre förmåga att hantera A2/AD-hot.

En definition av A2/AD är förmågan att på avstånd hindra en motståndare från att uppträda i ett geografiskt område. Till exempel att med hjälp av uthållig spaning ge tidig förvarning om att något är på gång och med långdistansrobotar bekämpa motståndarens enheter långt innan de kan nå sina mål.

– Genom att ha en forskargrupp från sex olika nationer fick vi en bredd som hade varit svår att nå om varje land hade gjort sin egen rapport, säger Eva Dalberg, som är 1:e forskare på FOI, som var ordförande för studien och en av författarna till rapporten, tillsammans med forskningsledaren Andreas Hörnedal.

Sverige är inte ännu Nato-medlem. Men redan nu medverkar Sverige i drygt 120 STO-aktiviteter. Sverige är nämligen en av bara fem nationer som har status som Enhanced Opportunity Partner i Nato. Övriga nationer är Australien, Georgien, Jordanien och Ukraina. Cirka 80 procent av de svenska deltagarna kommer från svenska myndigheter, av dessa är merparten FOI-medarbetare.

Källa: FOI

Varför uppstår det en så hätsk kritik från vissa massmediafolk när en grupp journalister och dykare lovordas för sina insatser när de har gjort nya upptäckter kring Estonias förlisning?

Att misstänkliggöra dem som lägger ner tid, kraft och pengar på att fortsätta att undersöka vad som faktiskt orsakade katastrofen gör åtminstone mig fundersam.

Vad är då syftet med dessa utfall? Är det att torgföra att Estoniakatastrofen är färdigutredd och att istället insinuera att fler granskningar enbart bidrar till att skapa myter och konspirationsteorier.

Slutsatsen tycks då vara att vi ska lägga Estoniakatastrofen till handlingarna för gott.

Men bakgrunden till det fortsatta intresset för Estoniakatastrofen är ju att många människor fortfarande är frustrerade inför de förklaringar till katastrofen som har presenterats och att många frågor kring händelsen faktiskt fortfarande är obesvarade.

Det är ganska många i Östersjöområdet, svenskar och balter, som fortfarande anser att det som hände vid Estonias förlisning faktiskt kräver ytterligare granskning. Det här kan naturligtvis göras på olika sätt.

Efterforskning och granskning kräver ju också att man börjar med att ställa frågor. Förhoppningen är att få svar. Men det är ju inte något man kan vara säker på. Men frågorna måste ställas.

Vilka är då dessa aktörer? Det finns en rad aktörer med olika intressen som är engagerade i Estonias öde.

Det handlar inte minst om experter inom olika områden, men också om forskare, myndigheter, intresseorganisationer, anhöriga, massmedia och även vanliga tyckare.

Vilken är deras agenda? De har ju olika utgångspunkter.

Kenneth Leverbeck redaktör oktober 2023

Se också Åklagaren lägger ner förundersökning av Estoniakatastrofen

Nya kunskaper från hjärnforskningen om arbetsminnets uppbyggnad kan leda till utvecklingen av en artificiell intelligens med en kognitiv förmåga som liknar den hos människan.

Forskare från Massachusetts Institute of Technology, Karolinska Institutet och KTH har lyckats visa hur våra hjärnor organiserar och hanterar uppgifter mycket mer effektivt än vad man först trodde.

Dessa insikter har potential att påverka den redan snabba utvecklingen inom artificiell intelligens, menar forskarna. Resultaten från deras studie presenterades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.

”Spatial computing” används för dynamisk information

Tänk dig att någon visar dig ett korttrick. Enskilda kort byts ut, men du kommer ändå omedelbart kunna identifiera mönstret för spelets regler. Detta beror på vår hjärnas förmåga att dra generella slutsatser även om vissa detaljer förändras.

– Våra hjärnor gör det möjligt att agera intelligent och flexibelt anpassa oss även om vissa detaljer är helt nya för oss, förklarar Pawel Herman, lektor på KTH och medförfattare till studien.

Genom en process, som forskarna beskriver som ”spatial computing”, släpper eller plockar hjärnan upp dynamiskt information från olika platser i den prefrontala cortex.

– Vi fann att det inte är innehållet som avgör var informationen finns lagrat i hjärnans nätverk, utan hur och när informationen behövs för att utföra en uppgift, säger Pawel Herman.

De har hittat en pusselbit kring den kognitiva förmågan

Hur man utför en uppgift är oberoende av minnesspecifika egenskaper. Eftersom minnesobjekten finns på olika ställen kan hjärnan fritt växla och arbeta med dem utan störningar.

Det innebär att den mänskliga hjärna kan anpassa sig till snabba förändringar utan att tappa fokus på huvuduppgiften.

– Vi har hittat ännu en liten pusselbit när det gäller hjärnans fantastiska kognitiva förmåga, säger Pawel Herman.

Pawel Herman och hans kollegor analyserade inspelningar av hjärnans kortikala aktivitet från fem rhesusapor som fick en rad arbetsminnesuppgifter. De implanterades med så kallade Utah-arrayer, som används flitigt inom neurovetenskapen för att undersöka elektriska signaler som genereras av nervceller i hjärnan.

Snabbare forskning om artificiell intelligens

Resultaten ger inte bara nya insikter om hur det mänskliga sinnet fungerar, utan kan också påskynda utvecklingen av artificiell intelligens.

Med den snabba utvecklingen inom AI-chatbots är vetenskapen nu ett steg närmare att utveckla maskiner med kognitiva förmågor som liknar människans.

– Det här ger ett spännande men samtidigt skrämmande perspektiv. Den här forskningen erbjuder en unik möjlighet att se på AI ur ett nytt perspektiv, att få maskiner att resonera på liknande sätt som vi människor gör, konstaterar han.

– Men samtidigt bör vi tänka noga efter hur vi ska går vidare. Vi måste fundera på hur vi ska närma oss problemet med människoliknande eller till och med övermänsklig intelligens, avslutar Pawel Herman.

Källa: KTH 2023-06-12