En del av nervsystemet, det parasympatiska, bildas på ett annat sätt än vad forskare tidigare trott, en­ligt en ny studie från Karolinska Institutet.

I studien, som publiceras i tidskriften Science, utforskas ett nytt fenomen inom utvecklingsbiologi och fynden kan leda till bland annat nya medicinska behandlingar av medfödda sjukdomar i nerv­systemet.

Den aktuella studien förändrar en grundläggande princip i vår förståelse av hur det perifera nerv­systemet ute i kroppen utvecklas. Forskare vid Karolinska Institutet har gjort 3-dimensionella re­konstruktioner av musembryon.

De visar att de parasympatiska nervcellerna bildas från omogna stödjeceller, så kallade Schwann­cells­prekursorer som färdas längs med perifera nerver ut till kroppens vävnader och organ.

De omogna cellerna har stamcellsegenskaper och kan ge upphov till flera olika sorters celler.

Till exempel har forskarna bakom den nya studien tidigare demonstrerat att de flesta av våra mela­no­cyter, eller pigmentceller, föds ur dessa celler.

Källa: Karolinska institutet

Proteiner som programmerar celldöd hos alla högre organismer har från början haft en beskyddande effekt och bromsar åldrande, visar nya studier vid Göteborgs universitet, som publiceras i tidskriften Science.

Programmerad celldöd (apoptos), sker hos högre organismer och är ett kontrollerat sätt att döda cel­ler under utveckling, till exempel genom att fingrar och tår frigörs från varandra genom att cellerna i vävnaden mellan dem dör, eller ett sätt att rensa bort skadade celler från en vävnad.

Den här själv­mordsprocessen aktiveras av en grupp proteiner som kallas kaspaser eller “celldöds­pro­tein”.

Nu visar en forskargrupp vid Göteborgs Universitet, ledd av professor Thomas Nyström, att det kas­pas som finns i jäst jobbar till fördel för cellen snarare än aktiverar celldöd.

Genom att öka mängden av detta kaspas så kunde man sakta ner cellernas åldrande och ge dem ett längre liv.

Detta är intressant också mot bakgrund av att vissa studier tyder på att humana kaspaser besitter bå­de beskyddande och celldödande funktioner.

-Om man skulle kunna styra dessa funktioner åt de ena eller andra hållet skulle man också, i teorin, kunna påverka cellers åldrande, säger Thomas Nyström, Institutionen för kemi och molekylär­biologi.

Källa: Göteborgs universitet