Högerpopulism och alternativa medier, konspirationsteorier, rasism och misstänksamhet mot vetenskap och politik. Att det finns en utbredd misstro mot samhällets institutioner är inte nytt, men har dragits till sin spets under coronapandemin.
Den stora frågan är varför. Varför ökar människors misstro? Det frågar sig forskare från Linköpings universitet.
Forskarna beskriver bland annat situationen från januari 2022. I två år har världen tampats med coronapandemin. I Stockholm och Göteborg samlas tusentals människor för att demonstrera mot restriktioner, pandemilagen och vaccinpass. Det är de största manifestationerna hittills i Sverige. I andra europeiska länder har flera demonstrationer redan hållits.
Demonstrationerna skiljer sig åt mellan länder, men de har också flera gemensamma drag, menar forskare som studerat corona- och vaccinkritiska rörelser i Kroatien, Serbien, Tyskland, Österrike och Sverige.
Skillnaderna handlar om den politiska och sociala sammansättningen. I vissa länder, som Österrike och delar av Tyskland, är det organiserade högerpopulistiska partier som tar täten. I Sverige ser det lite annorlunda ut.
– Här har vi sett människor med olika bakgrund samlas – personer från vänstern till extremhögern och konspirationsteoretiker. Det är intressant att personer med olika bakgrund sluter upp bakom ett budskap, säger Celina Ortega Soto. Hon är doktorand vid Linköpings universitet och har studerat de svenska manifestationerna både online och på plats.Anna Nilsen
Och just budskapet är gemensamt för demonstrationerna i alla länder. Demokrati och frihet är centrala begrepp, de är alla präglade av en personcentrerad politik, en misstro mot politiker, medier och vetenskapen, och har inslag av konspirationsteoretiska idéer och spiritualism.
Idéer och rörelser som dessa är dock inte nya. De har däremot manifesterats på nya sätt och blivit tydligare. Pandemin har fungerat som en katalysator, menar forskarna.
– Man kan säga att coronademonstrationerna har växt ur en redan existerande kultur av misstro och bortstötande, säger Stefan Jonsson, professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (Remeso).
Han leder den svenska forskargruppen, där också Celina Ortega Soto och Anders Neergaard, professor vid Remeso, ingår. De hör till ett större internationellt projekt med universitet från Kroatien, Serbien, Sverige, Tyskland och Österrike som är finansierat av tyska Volkswagenstiftelsen.
I alla länder fokuserar forskarna på orsakerna till den här kulturen, som de benämner som en ”bortstötande kultur” eller på engelska ”Cultures of Rejection”. Frågan varför är central: Varför tenderar människor att vara allt mindre accepterande och att stöta bort? Varför frodas högerpopulistiska och auktoritära grupper? Vilka politiska och sociala förhållanden bidrar till den här utvecklingen?
Eftersom de bortstötande kulturerna blev tydlig under coronapandemin har projektet till stor del fokuserat på just corona- och vaccinkritiska rörelser. Men för att förstå varför de här kulturerna uppstår har forskarna också studerat människors vardagsliv och livsvillkor.
– Vi undrar vad det är i vårt sätt att leva, i vårt arbete, vår fritid, sätt att bo och umgås som gör oss människor mer och mer benägna att stöta bort det vi inte gillar, sådant som är annorlunda, säger Stefan Jonsson.
Källa: Linköpings universitet