Populistiska partier är det nya ”normala” i europeiska demokratier, enligt statsvetaren professor Mattia Zulianello, Trieste Universitet. Även när dessa partier inte dominerar den politiska arenan kan de få ständig uppmärksamhet av media. En process av normalisering och legitimering gör populistiska partier till ett permanent inslag i europeiska politiska system.

I många länder krävs att populistiska partier ger liv åt, påverkar, regeringsmajoriteter, enligt Mattia Zulianello. När väl gynnsamma politiska förhållanden existerar kan en legitimeringsprocess mellan populisterna och de stora icke-populistiska aktörerna ersätta år av ömsesidig fientlighet.

Detta kan ske mycket snabbt. Visserligen dominerar populisterna verkligen valarenan i vissa länder, särskilt i Italien, tidigare också i Ungern, men i andra länder, Trots begränsad valstyrka, dominerar de fortfarande mediaarenan.

Enligt Mattia Zulianello är den ökande integrationen av populistiska partier i nationella politiska system en del av en bredare process av normalisering och legitimering av populism hos ”konventionella” partiska aktörer, såsom mitten-höger- och mitten-vänsterpartier, men också hos media och inom offentlig debatt.

Detta är särskilt uppenbart i fallet med populistiska radikala högerpartier, med tanke på nativismens oöverträffade betydelse i den offentliga debatten, i mer traditionella konkurrenters agenda, och till och med på EU-nivå, vilket framgår av de senaste kontroverserna kring den nya portföljen för att ”skydda vårt europeiska sätt att leva”.

Detta betyder dock inte att populismens normalisering och legitimering är begränsad till höger av det politiska spektrumet. Populistiska partier till vänster i många länder, lyfter istället andra frågor än invandrar- och kulturfrågor, på den offentliga agendan i många länder.

Detta beror för det första på att uppfattningen i de flesta fall är viktigare i politiska frågor än verkligheten (t.ex. invandringstal kontra uppfattning om invandring; objektiva ekonomiska indikatorer kontra känslan av relativ deprivation); för det andra, populismens moralistiska snarare än programmatiska betoning stämmer väl överens med journalisternas omättliga krav på spektakularisering i en tid av ”hybridmediasystem”.

Överrepresentation i media är precis vad som bör undvikas, och strategin med överdemonisering fungerar inte heller: populister (oavsett om det är höger, vänster eller valens) söker uppmärksamhet i media, och media ger dem i de flesta fall precis vad de vill ha. Om jag ska vara ärlig så gäller det i många fall även oss som statsvetare: vi tillskriver marginella aktörer och händelser en oproportionerlig betydelse.

Källa: Professor Mattia Zulianello Universitet i Trieste

Nativismen är en uppfattning eller ideologi som inom olika ämnen innebär att vissa förmågor, idéer eller kulturella särdrag är medfödda eller ska skyddas.