Under de senaste tre decennierna har jordytan successivt blivit varmare – mer än under något av de föregående årtiondena sedan 1850, enligt FNs klimatrapport 2014.
1983-2012 har troligen varit den varmaste 30-årsperioden på norra halvklotet under de senaste 1400 åren.
De globala genomsnittliga temperaturökningen av markytan och havsytan visar på en uppvärmning med 0,85 ° C under perioden 1880-2012.
Förutom den tydliga uppvärmning som har skett under årtionden, uppvisar mätningar av yttemperaturen på betydande skillnader mellan olika årtionden men också variationer mellan åren.
FNs klimatpanel konstaterar att trenderna utifrån mätningar av korta tidsperioder är mycket känsliga beroende på vilka start- och slutdatum man väljer och de återspeglar i allmänhet inte den långsiktiga klimatutvecklingen.
Sedan inledningen av den industriella perioden har upptaget av koldioxid i oceanerna lett till försurning av havet, pH-värdet vid havsytan har minskat med 0,1.
Grönlands och Antarktis inlandsisar har minskat 1992-2011, troligen med större hastighet under perioden 2002-2011. Glaciärerna har också fortsatt att krympa.
I rapporten konstateras att snötäcket på norra halvklotet under vårarna har fortsatt att minska. Temperaturen i permafrosten har fortsatt att öka i de flesta regioner sedan början av 1980-talet.
Den arktiska havsisen har minskat från 1979 till 2012 med 3,5-4,1 procent per decennium. Minskningen har gått snabbast under somrarna.
Enligt FNs klimatpanel är det däremot mycket troligt att havsisarna i Antarktis har ökat 1,2-1,8 procent per årtionde 1979-2012.
Samtidigt är det troligt att det finns stora regionala skillnader i Antarktis – i vissa regioner sker omfattande ökningar av havsisen medan den minskar i andra regioner.
Den genomsnittliga havsnivån globalt har ökat med 0,19 meter under perioden1901-2010. Sedan mitten av 1900-talet har havsnivån stigit mer än under tidigare två årtusenden.
Källa: IPCC Fifth Assessment Synthesis Report november 2014