Många människor gör motstånd mot åtgärder som ska skydda dem mot klimatrisker? Det visar en studie från Lunds universitet som har kartlagt var, och i vilka sammanhang, olika grupper motsätter sig klimatanpassningar.
Studien har identifierat olika sorters motstånd; från det högljudda och organiserade som exempelvis öppna protester och rättsprocesser, till det vardagliga och tysta, som att kringgå lagen eller förlöjliga anpassningsåtgärder.
Det är forskaren Ebba Brink, postdoktor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS som tillsammans med forskarna Ana Maria Vargas Falla och Emily Boyd har undersökt människors motstånd mot klimatanpassningar i 56 vetenskapliga artiklar, publicerade mellan 2009 och 2019.
Motstånd i landsbygdssamhällen, mot omlokalisering och infrastruktur
De flesta artiklarna i kartläggningen fokuserade på landsbygdssamhällen. I Moçambique, Tanzania, Spanien och USA motsatte sig människor exempelvis omlokalisering, införandet av nya, torktåliga grödor eller andra förändringar i sättet att försörja sig som ålagts av regeringar för att rusta mot torka och översvämningar.
I informella bosättningar i städer i Afrika, Latinamerika och Asien protesterade invånare mot klimatmotiverade vräkningar från flodslätter eller kustområden, och flyttade i tysthet tillbaka till sina hem efter att ha blivit omlokaliserade.
Boende på öar i Stilla havet som hotas av havshöjning gjorde motstånd mot policybegrepp som ”klimatflyktingar” och ”sjunkande öar”.
De ansåg att begreppen var ett sätt att förminska problemen och att de flyttade fokus från de aktörer som har bidragit till klimatförändringarna.
I andra fall, i Mexiko, Peru och i Sverige, gjorde folk, ofta medelklassen, motstånd genom att protestera mot infrastruktur och lagar som syftade till att skydda deras samhällen från översvämningar och andra klimateffekter.
Studien visar att motstånd förekommer globalt och tar sig många former. Det kan vara ett legitimt sätt för människor att uttrycka sitt missnöje eller söka upprättelse när planerare eller politiker ignorerar att åtgärder kan ha negativa bieffekter.
– Tysta former av motstånd är vanligare för de utan makt och pengar, som exempelvis de bönder som valde att bara använda klimattåliga grödor på vissa delar av sin mark i Tanzania, säger professor Emily Boyd, föreståndare för LUCSUS.
Klimatanpassning ignorerar sociala och historiska sammanhang
Vad som motiverar dessa motståndshandlingar är, enligt forskarna, ofta bristande politisk representation, och att institutioner och regeringar misslyckats med att ta itu med de faktorer som ligger bakom människors sårbarhet för klimateffekter.
Många åtgärder ignorerar sociala och historiska sammanhang, som förtryck och kolonialisering, vilket kan påverka människors vilja att lämna sina hem eller förändra sitt sätt att leva. I strid med forskningen implementeras alltför många initiativ med en uppifrån-och-ner-ansats som har som mål att skydda befintliga ekonomiska intressen.
Även motstånd mot projekt utformade i samråd med lokala grupper
Studien fann också motstånd mot klimatanpassningsprojekt som ämnade utforma lösningar tillsammans med lokala grupper och samhällen. Forskarna menar att detta kunde bero på att deltagarna inte höll med om anpassningens inriktning (till exempel att byta matgrödor, arbeta gratis eller främja kvinnors ekonomiska frigörelse) eller att de fann att deltagandeprocessen i sig inte gick rätt till.
I sådana fall, där lokala eliter ’kapade’ samverkansprocesser och uteslöt mer marginaliserade röster, visade människor sitt tysta motstånd genom att baktala projektet, hoppa av, eller oinbjudna delta i möten.
Källa: Lunds universitet 15 augusti 2023